Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du är alltså den vi kallade Diccon bågspännare?» sade Isaac. »Jag tyckte nog hela tiden, att jag kände igen din röst.»
»Jag är bågspännaren», sade anföraren, »äfven kallad Locksley, och har dessutom ett annat godt namn.»
»För Guds skull, Diccon, om du kan, så hjälp mig att få mitt
hjärtas barn tillbaka.»
»Stör mig inte med din olämpliga girighet», sade den fredlöse, »så skall jag underhandla med honom å dina vägnar.»
Därpå vände han sig bort från juden, och efter ett förtroligt samtal med priorn förmådde han denne att mot kontant erkänsla skrifva ett lejdebref för juden till proeceptoriet Tempelstowe.
Men innan priorn och Isaac drogo bort åt hvar sitt håll, gaf de fredlöses anförare den senare följande råd med på vägen: »Var frikostig med dina anbud, Isaac, och skona inte din pung för din dotters räddning. Tro mig, det guld du sparar, då det gäller att rädda henne, skall i framtiden vålla dig lika stora kval, som om det hälldes smält ner i din hals.»
Isaac drog en djup suck och begaf sig ut på sin färd, ledsagad af två långa, groflemmade jägare, hvilka skulle vara hans beskyddare och hans vägvisare genom skogen.
Den svarte riddaren, som med icke ringa intresse hade varit
vittne till dessa olika scener, tog nu också afsked af den fredlöse, och han kunde ej underlåta att uttala sin förvåning öfver, att han funnit så mycken ordning och lydnad bland människor, som voro utstötta från lagarnas skydd och inflytande.
»Goda frukter, herr riddare», sade anföraren, »kunna stundom
växa på ett förkrympt träd, och onda tider frambringa ej alltid idel ondt. Bland dem, som tvingats in i detta laglösa tillstånd, finns det säkert många, som vilja med måtta utöfva den frihet, som den ger, och några, som kanske beklaga, att de öfver hufvud taget äro nödsakade att utöfva en sådan handtering.»
»Och med en af dem talar jag förmodligen nu?» sade riddaren.
»Herr riddare», sade den fredlöse, »hvar och en af oss har sin hemlighet. Men då jag inte begär att bli invigd i er hemlighet, får ni inte ta illa upp, att jag behåller min för mig själf.»
»Jag ber om förlåtelse», sade riddaren, »ni gör rätt i att
tillrättavisa mig. Men det kan hända, att vi mötas längre fram, då vi bägge skola vara mera oförbehållsamma i våra uttalanden. Vi skiljas emellertid som vänner, inte sant?»
»Där har ni min hand på det», sade Locksley, »och jag kallar den en äkta engelsmans hand, fast den ännu så länge tillhör en fredlös.»
»Och här är min till gengäld», sade riddaren, »och jag anser
det som en heder för den att få trycka er. Ty den, som gör godt, då han har obegränsad makt alt göra ondt, förtjänar beröm icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
