Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människosläktet, ja, till och med öfver Gud. »Den röda lågan
glimtar genom den täta röken!» utbrast han. »Djäfvulen rycker lös på mig under sitt eget elements baner. Onde ande, försvinn! Jag går inte med dig utan mina kamrater — alla, alla, som hålla dessa murar besatta, äro dina. Tror du, att Front-de-Boeuf vill skiljas från de andra och följa dig ensam? Nej, den otrogne tempelherren — den tygellöse de Bracy — Ulrica, den ondskefulla, mordlystna skökan — männen, som hjälpte mig vid mina företag — de anglosaxiska
hundarna och de förbannade judarne, som äro mina fångar — alla, alla skola de följa mig — det stoltaste sällskap, som någonsin dragit fram på vägen till helvetet! Ha ha ha!» och han skrattade i sitt vanvett, så att det genljöd från det hvälfda taket. »Hvem var det, som skrattade?» utbrast Front-de-Boeuf i förändrad ton, ty stridslarmet hindrade ej, att ekot af hans eget skratt trängde till hans öron — »hvem var det, som skrattade? Ulrica, var det du? Tala, häxa, och jag förlåter dig — ty endast du och djäfvulen i helvetet kunde ha skrattat i ett sådant ögonblick. Bort — bort! — —»
Men det skulle vara syndigt att ytterligare utmåla bilden af
gudsbespottarens och fadermördarens dödsbädd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
