Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vill rannsaka mitt hus och hela min stams hus, skall du finna tiondedelen af denna omåttliga summa i silfver, som du talar om.»
»Jag är en medgörlig man», svarade Front-de-Boeuf, »och om
det är ondt om silfver, säger jag ej heller nej till guld. Efter en beräkning af en mark guld för sex mark silfver skall du befria din vantrogna kropp från plågor, som din fantasi aldrig ens kunnat drömma om.»
»Haf barmhärtighet med mig, ädle riddare!» utbrast juden.
»Jag är gammal och fattig och hjälplös. Det skulle vara ovärdigt att triumfera öfver mig — det är en ringa bedrift att krossa en mask.»
»Gammal är du kanske», svarade riddaren, »så mycket större
skam är det för de dumma människor, som ha tillåtit dig att gråna i ocker och skälmstycken. Svag är du kanske, ty när har en jude haft mod i bröstet eller en kraftig hand? Men rik är det allmänt bekant att du är.»
»Jag svär er, ädle riddare», sade juden, »vid allt hvad jag tror på och vid allt hvad vi gemensamt tro på ...»
»Svär inte bort dig», afbröt normanden honom, »och låt inte
din genstörtighet besegla din dom, innan du har sett och väl betänkt det öde, som väntar dig. Tro inte, att jag talar till dig blott för att göra dig rädd och begagna mig af den usla feghet du har ärft af din stam. Jag svär vid det du inte tror, vid det evangelium, som vår kyrka lär, och vid de nycklar, som äro den gifna till att binda och lösa, att mitt beslut är fast och orubbligt. Denna fängelsehåla är inte något ställe, där man skämtar. Fångar, som varit tio tusen gånger förnämligare än du, ha dött inom dessa murar, och deras öde har aldrig blifvit kändt. Men dig väntar en långsam martyrdöd, mot hvilken deras var en vällust.»
Åter gaf han slafvarne en vink att träda närmare, och han
talade afsides till dem på deras eget språk, ty han hade också varit i Palestina, där han kanske hade lärt sig sin grymhet. Saracenerna framtogo ur sina korgar litet kol, en pust och en flaska med olja. Medan den ene slog eld med flinta och stål, lade den andre kolet till rätta på det stora, rostiga gallret, som vi redan ha omtalat, och
använde pusten, tills kolen glödde röda.
»Ser du, Isaac», sade Front-de-Boeuf, »den rad järnstänger, som ligga öfver dessa glödande kol? På detta varma läger skall du ligga naken, som om du hvilade på en dunbädd. En af dessa slafvar skall hålla elden vid makt under dig, medan den andre skall ingnida dina usla lemmar med olja, så att steken inte skall brännas. Välj nu mellan ett sådant halster och utbetalningen af tusen skålpund silfver, ty vid min fars hufvud, du har intet annat val.»
»Det är omöjligt», utbrast den eländige juden, »det är omöjligt, att det verkligen kan vara er afsikt. Den gode Gud, som har skapat världen, har aldrig skapat ett hjärta, som vore i stånd att öfva en sådan grymhet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
