Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Rebecka», sade juden, »den där karlen har dragit mig litet vid näsan. Men det är det samma, hans herre är en god ung man — och det gläder mig, att han har vunnit guld och silfver genom sin raska gångare och sin kraftiga lans.»
Då han vände sig om, för att höra Rebeckas svar, såg han,
att hon obemärkt lämnat rummet, medan han underhandlade med
Gurth.
Gurth hade emellertid gått utför trappan, och då han kom ned
i den mörka förstugan, trefvade han för att finna utgången, då en hvitklädd kvinnlig skepnad med en liten brinnande lampa i handen vinkade honom in i ett sidorum. Gurth tvekade att åtlyda denna vink. Efter ett ögonblicks paus följde han dock den hemlighetsfulla varelsen in i rummet och fann där till sin glada öfverraskning, att hans vackra vägviserska var den sköna judinnan, som han sett vid
torneringen och för en stund sedan också i hennes fars rum.
Hon bad honom om närmare upplysningar angående den affär
han haft med Isaac, och han redogjorde noga för den.
»Min far har endast gycklat med dig, min vän», sade Rebecka,
»han står i så stor tacksamhetsskuld till din herre, att den inte kan betalas med dessa vapen och denna gångare, vore de än tio gånger så mycket värda som de äro. Hur stor summa har du nu betalat min far? »
»Åttio dukater», sade Gurth, förvånad öfver denna fråga.
»I denna pung», sade Rebecka, »finner du hundra. Ge din
herre, hvad honom tillkommer, och behåll själf resten. Skynda dig — gå — förspill ej tiden med tacksägelser. Och akta dig väl, då du går igenom denna folkrika by, där du lätt kan förlora både din pung och ditt lif. Ruben», tillade hon, i det hon klappade i händerna, »lys denne främmande ut och glöm inte att stänga väl efter honom.»
Ruben, en mörkhyllt och svartskäggig israelit, åtlydde hennes befallning och gick före med ett ljus i handen; han öppnade husets ytterdörr, förde Gurth öfver en stenlagd gård och släppte ut honom genom en port, som han stängde efter honom med bommar och kedjor, som kunde ha passat för ett fängelse.
»Vid S:t Dunstan», sade Gurth, medan han famlade sig fram i
mörkret, »det är ingen judinna, utan en ängel från himlen! Tio dukater från min tappre unge herre — tjugu från denna Zions pärla — det är i sanning en lyckodag. En sådan dag till, Gurth, och du kan köpa dig fri ur lifegenskapen och bli så lös och ledig som den bäste. Då lägger jag bort svinaherdens horn och staf och tar den frie mannens svärd och sköld och följer min unge herre i döden, utan att
dölja hvarken mitt ansikte eller mitt namn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
