Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af rang stod en silfverpokal; det nedre bordet var försedt med stora
dryckeshorn.
Då måltiden skulle börja, lyfte hofmästaren plötsligt upp sin staf
och sade högt: »Gif akt! Plats för lady Rowena!» En sidodörr
vid den öfre ändan af hallen bakom bankettbordet gick upp, och
ledsagad af fyra tärnor inträdde Rowena i salen. Fastän Cedric blef
litet öfverraskad och det kanske icke på ett så alldeles behagligt sätt,
öfver att hans myndling visade sig offentligt vid detta tillfälle,
skyndade han emot henne för att med ceremoniös vördnad föra henne
till den upphöjda platsen vid hans högra sida, som var bestämd för
husets härskarinna. Alla reste sig för att mottaga henne, och i det
hon besvarade deras bugning med en stum hälsning, skred hon fram
med behagfull värdighet för att intaga sin plats vid bordet. Innan
hon ännu hunnit göra det, hviskade tempelherren till priorn: »Jag
kommer inte att bära er halskedja vid torneringen. Chiosvinet är ert.»
»Sade jag inte det?» svarade priorn. »Men lägg band på er
förtjusning, man håller ögonen på er.»
Utan att fästa sig vid dessa föreställningar och van att endast
handla efter sin omedelbara ingifvelse, höll Brian de Bois-Guilbert
sina ögon fästade på den anglosaxiska skönheten, som kanske gjorde
så mycket starkare intryck på hans fantasi, emedan hon var så olik
de österländska sultaninnorna.
Rowena var så formfulländadt växt som någon kvinna och
därtill hög och reslig, men dock ej så mycket, att hon ådrog sig
uppmärksamhet. Hon var mycket blond, men hennes stolta hållning och
ädla drag gjorde, att det ej hos henne fanns den prägel af enfald,
som är ganska vanlig hos blonda skönheter. Hennes klara blå ögon,
som skuggades af vackert hvälfda, bruna ögonbryn, tillräckligt
markerade för att ge pannan uttryck, tycktes både kunna elda och smälta,
både befalla och bönfalla. Hennes yppiga, mörkblonda hår var på
ett fantastiskt och behagfullt sätt uppsatt i talrika lockar, och att
hon bar dem i deras fulla längd var ett bevis på den unga flickans
ädla börd och friborna stånd. Om halsen hade hon en guldkedja,
vid hvilken var fäst en relikgömma af samma metall. Omkring de
blottade armarna bar hon armband. Hennes dräkt bestod af en
underklädning med lifstycke af ljust sjögrönt siden, hvaröfver bars
en lång, löst hängande robe, som räckte ned till golfvet och hade
vida ärmar, som endast räckte litet nedanför armbågarna. Denna
robe var karmosinröd och af det allra finaste ylletyg. En silkesslöja
inväfd med guld var fästad vid den öfre delen däraf och kunde
antingen dragas samman öfver ansiktet och barmen på spanskt sätt
eller läggas som ett slags draperi öfver axlarna.
Då Rowena såg, att tempelherrens ögon voro fästade på henne
med en eld, som gjorde ögonen lika eldkol, där de rörde sig i sina
mörka hålor, drog hon med värdighet slöjan för ansiktet som en
antydning, att den oförsynta djärfhet, hvarmed han stirrade på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
