Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och då är jag säker på, att eders högvördigheter få tak öfver
hufvudet, innan ovädret kommer.»
Abboten tackade sin kloke rådgifvare, och ryttareskaran
sporrade hästarna och redo på, likt män, som gärna vilja hinna fram till
värdshuset, innan nattens oväder bryter ut. Då hofslagen af deras
hästar dogo bort, sade Gurth till sin kamrat: »Om de ärevördiga
herrarne följa din kloka anvisning, ska’ de näppeligen komma fram
till Rotherwood i natt.»
»Nej», sade narren flinande, »men de kunna kanske komma
fram till Sheffield, om de ha lyckan med sig, och det är ett lika
passande ställe för dem. Så dålig jägare är jag inte, att jag visar
hunden, hvar djuret ligger, då jag inte vill att han skall jaga det.»
»Du har rätt», sade Gurth, »det vore illa, om Aymer finge se
fröken Rowena, och ännu värre vore det kanske, om Cedric, som
det väl skulle kunna inträffa, kom i strid med denne krigaremunk.
Men låt oss som goda tjänare höra och se och ingenting säga.» —
Vi återvända till ryttarne, som snart kommit långt bort från
de lifegna och talades vid på det normandisk-franska språk, som
användes af de högre samhällsklasserna undantagandes de få, som ännu
satte en ära i att visa sin anglosaxiska härkomst.
»Hvad mena de där lurkarne med sin egensinniga
oförskämdhet», sade tempelherren till benediktinern, »och hvarför hindrade ni
mig från att tukta dem?»
»I sanning, broder Brian», svarade priorn, »hvad den ene af
dem angår, skulle det vara svårt för mig att uppge något skäl,
hvarför en narr talar som en narr; och den andra tölpen är en af den
vilda, häftiga, ostyrbara ras, hvaraf det ännu, som jag ofta har sagt
er, finns några bland de besegrade anglosaxernas efterkommande och
hvilkas största lust det är att på alla upptänkliga sätt ådagalägga
sin ovilja mot dem, som ha öfvervunnit dem.»
»Jag skulle snart ha tuktat honom, så att han blifvit höflig»,
anmärkte Brian, »jag är van att handskas med sådana där. Våra
turkiska fångar äro så vilda och svårhandterliga, att Odin själf ej
kunde ha varit värre; men två månader hos mig under min
slaffogdes behandling ha gjort dem mjuka, undergifna, medgörliga och
lydiga min vilja. I sanning, herre, ni måste akta er för deras gift
och dolk, ty de använda gärna bägge delarna, då man ger dem det
ringaste tillfälle därtill.»
»Ja, men hvarje land har sina egna seder och bruk», svarade
prior Aymer, »och förutom att det, att ni tuktade den där karlen,
ej kunde skaffa oss något besked om vägen till Cedrics gård, skulle
det alldeles säkert ha gifvit anledning till strid mellan er och honom,
om vi hade funnit vägen. Kom ihåg, hvad jag sade er: denne rika
frigårdsägare är stolt, häftig, misstrogen och retlig; han är en
motståndare till adeln, till och med till sina grannar, Reginald
Front-de-Boeuf och Philip Malvoisin, som dock ej äro att leka med. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
