- Project Runeberg -  I Sverige /
53

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


X.

Skärgården.



Kanalvägen genom Sverige går först beständigt
uppåt, genom elfver och sjöar, skog och bergland; från
höjden har man utsigt öfver skogssträckningar och vatten;
men småningom sjunker fartyget åter ned från
bergterrassen; vid Mem är man återigen nere vid den
salta fjärden; ett ensamt torn lyfter sig mellan låga,
tjocka lemningar efter murar, det är Stegeborgs ruiner.
Kustlandet sträcker sig med melankoliska, svarta skogar,
hvilka kringsluta små gräsbevuxna dalar; skriande måsar
flyga omkring vårt fartyg; vi äro i Östersjön; vi känna
den friska sjövinden; han blåser som i de gamla
hjeltetiderna, då vikingarne, högättade fäders söner, hår
utförde sina bragder. Samma hafsyta med sina otaliga
öar visar sig för oss som för dem; tusentals klippholmar
och stenblock ligga här strödda i vattnet, långsutmed
hela kusten; djupet mellan dessa och fasta landet är
det, som vi kalla ”skärgårdar”, de flyta in i hvarandra
med vexlande prakt. Vi se dem i solsken och stiltje,
och det hela ser ut som en stor engelsk trädgårdsanläggning;
men det gröna torfgolfvet är här det djupa
hafvet, blomsterängarne äro klippor och skär, som
prunka med furu och gran, med ekar och löfbuskar;
se detta allt, när vinden är östlig, och sjön bryter sig
mot blindskären samt kastas tillbaka från klipporna;
igenom sjelfva skeppet känna dina lemmar hafvets magt,
du lyftes som af öfvernaturliga händer.

Vi flyga mot vind och sjö, som bure oss hafsgudens
egen frustande häst från skärgård till skärgård;
signalskott lossas, och från det ensamma trähuset

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free