Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
ket orolig för honom, när han dröjde borta i två
hela år. Men så kom han till sist tillbaka och
berättade, att han seglat runt om Afrikas sydspets
och funnit vägen till Indien. Och alla slags
underbara skatter hade han också med sig därifrån,
och det blev stor glädje och stora festligheter i
Lissabon. Men innan Vasco da Garna seglade
bort, hade Kan varit inne i en liten kyrka här i
närheten och bett för sitt företags framgång, och
då hade konung Emanuel, som var med honom,
gjort ett löfte att om färden avlopp lyckligt, skulle
han på samma plats uppbygga en stor vacker
kyrka. Och det är den kyrkan som vi nyss sett.»
»Nu ska vi plocka snäckor», sade Greta. »Plocka
små snäckor på den stora Atlantens strand — det
är vad jag kallar stämningsfullt.»
Och på den fina sandstranden sprungo de snart
omkring alla tre och plockade snäckor.
Plötsligt fingo de höra ett förfärligt läte — ett
jämrande ljud som av tusen plågade kattor.
»Vad är det som låter så där?» utropade Torvald.
»Det är», sade Greta med gravlik stämma, »ett
vidunder från tiden före syndafloden. Skåda, o
Torvald!»
Han såg uppåt vägen, dit hon pekade. Där
kom, draget av två jättelika oxar ett ofantligt
åkdon av det mest primitiva slag: de väldiga hjulen
utgjordes av massiva runda trästycken, vilka sågo
ut som kvarnstenar och, när de vände sig kring
sina ekrar, gåvo upphov till det ohyggliga
gnisslandet. De gigantiska oxarna, vilka voro vita med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
