Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - Söndagen efter jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
På det sättet uppenbarades ock många hjärtans tankar. Hade
han framträtt, så som judarna menade, att Messias skulle
framträda, i timlig ära och glans och upprättat ett politiskt
Messias-rike i ståt och makt, då hade det kanske icke blivit uppenbart ens,
att översteprästerna Hannas och Kaifas tillhörde hans bittraste
fiender.
Världen menar, att Herrens barn och vänner skola av Gud
ve-dergällas med timlig lycka och goda dagar. Sorgligt nog sitter
denna onda art och önskan även i hjärtat på Herrens vänner.
Skriften talar helt annorlunda. Lasarus var en Herrens vän och
ögonsten; men icke kunde han jämföra sin timliga välmåga med den
"rike mannens", vilken icke var en Herrens vän; ty Lasarus hade
ingen timlig välmåga. Det förefaller oss kanske, att om någon
Herrens vän skulle förskonas för en alltför tung och smärtsam tillvaro
här på jorden, så hade det bort beskäras Jesu moder. Men nej, så
skedde icke. Många andra Herrens vänner hava haft en lugnare
tillvaro än hon. Vi kunna icke här uppräkna de många förhållanden,
som även vi förstå, måste skära i hennes själ. Vi vilja blott erinra
om hennes bostad i Betlehems stall, när hon skulle föda den av
Herren utlovade Förlossaren; hennes landsflykt och Herodes beslut
att döda hennes son.
Och vilket skärande svärd för Marias själ ligger icke antytt i
dessa ord: Och när hans anhöriga fingo höra detta, gingo de ut för
att taga fast honom, ty de sade: Han är från sina sinnen". Mark.
3:21. Och vilket skarpt skärande svärd gick det icke genom
Marias själ, när hon stod vid Jesu kors. Joh. 19:25.
Skulle även vi få dela något med henne av tidens lidande och
nöd, eller såsom Petrus säger: "glödhetta", så böra vi icke
förundras däröver, liksom hände oss något sällsamt. 1 Petr. 4:12.
Den åldrige Hanna, som varit änka i så många år, hade nog
icke heller många sorgfria dagar. Ty hade hon det haft, så hade
hon icke varit en så trägen och uthållig bedjerska. Och emedan
Gud hade behag till hennes, fasta, så hade nog denna fasta sina inre
orsaker, ty en självtagen fasta är Gud en styggelse. Es. 58: 5.
Denna gamla änka tjänade Gud i templet med fastor och bön
natt och dag. Hon prisade dock icke sig och sina gärningar. Men
hon "prisade Herren och talade om honom till alla dem, som i
Jerusalem väntade förlossning."
"Och när de hade fullgjort allt efter Herrens lag" —
framburit offren för Maria (3 Mos. 12) och lösen för Jesus (4 Mos. 18:
15, 16) — "vände de tillbaka till Galileen, till sin stad Nasaret.
Men barnet växte upp, stärktes i anden och uppfylldes med vishet,
och Guds nåd var över honom."
Han var sann Gud. Men han var ock sann människa, vilket
även det ådagalägger, att han växte, stärktes i anden och
uppfylldes med vishet. Han hade icke maskerat sig såsom en människa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
