Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Johannes Döparens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Johannes Döparens dag.
Luk. 1: 5—25.
Dagens text berättar, hur ängelen Gabriel blev sänd till prästen
Sakarias och kungjorde för honom, att han skulle bliva fader till
Messie förelöpare, Johannes Döparen.
Konung David indelade tjänstgöringen ,i uppenbarelsetältet i
tjugofyra skiften. Det åttonde skiftet föll genom lottkastning under
huvudmannen Abie, och till detta skifte hörde Sakarias. 1 Krön.
24: 10.
Såväl Sakarias som hans hustru Elisabet "voro båda rättfärdiga
inför Gud och vandrade östra ff liga i alla Herrens bud ocli stadgar."
Härmed är icke sagt, att de voro rättfärdiga och syndfria i sig
själva. Nej, hade Sakarias varit ren och rättfärdig i sig själv, då
hade han icke kunnat bliva förskräckt, när han såg ängelen Gabriel,
och då hade han icke heller kunnat försynda sig genom otro, såsom
han nu gjorde. Men nu voro de rättfärdiga genom tron på Messias
på samma sätt som Abraham, under det att de i sig själva voro arma
syndare. Och såsom rättfärdiga av oförskyld nåd voro de Herrens
vänner och vandrade därför ostraffliga i alla Herrens bud och
stadgar.
Buden här jämställas med stadgarna och avser således endast
yttre iakttagelser. Guds bud har därjämte ett annat och djupare
krav, nämligen på människans inre och hela hennes väsende. I det
avseendet har aldrig någon människa uppfyllt budets krav, sedan
synden genom vår stamfader Adam kom i världen. Och icke heller
Sakarias och Elisabet uppfyllde lagens andliga krav, hur gärna de än
ville göra det. De voro dock sanna israeliter och förtrogna med
Gud.
Denna saliga ställning fritog dem dock icke från nöd och
lidande. I Israel voro barn ansedda såsom en Herrens gåva — icke blott
ett och två barn utan barn, hur många de än voro. Ps. 127: 3. Så
är det nog icke i regel ibland oss. I Israel ansågs det såsom en svår
smälek, om icke äktenskapet välsignades med barn, såsom vi även
finna i sista versen av dagens text.
Dessa makar hade länge bett till Gud, att han skulle välsigna
dem med något barn. Och han hörde deras bön; men han dröjde
så. länge, och de voro nu så gamla, att de icke längre trodde det vara
möjligt att erhålla något barn, varför de nog slutat upp med att
bedja därom. Det var därför ganska tunga dagar dessa Herrens
vänner fingo framleva. —Och skall man fostras för den kommande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
