Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 8 Söndagen efter Trefaldighetssöndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
att den är trång. I Romarbr. 7 kap. hava vi en dyrbar skildring av
den trånga porten. Porten är trång, så trång, att ingenting kan
komma igenom den annat än en arm, fattig syndare, som lärt, att
all berömmelse är utelyckt oeh suckar med publikanen: "Gud,
mjsskunda dig över mig, syndare!’’ Hit höra Herrens ord: ’
’Bätt-ren eder och tron eavngelium !’’ Ingen kan på annan väg lära, att
han är fattig, usel, blind och naken än på erfarenhetens väg. Man
lär det icke bara genom att söka förstå ordalydelsen. Därför
återfinna vi gång efter annan i Herrens ord detta allvarliga rop:
"Bätt-ren eder!" Se Es. 1: 16—18.
Men Herren säger icke blott, att porten är trång utan även,
att vägen är smal, ja, lika smal som porten. Den föregivna livets
läxa är att alltfort lära inse, att man är förlorad utan Jesus. All
nöd, som Guds folk får erfara, har, djupast sett, sin orsak i, att de
vilja hava det för rymligt på andligt och lekamligt område. Den
smala vägens måtto är därför detta: ’ ’Vi, som leva, överlämnas
alltid åt döden för Jesu skull." 2 Kor. 4: 11. "Genom mycken
bedrövelse skola vi ingå i Guds rike." Den smala vägen går dock
hem till Gud, till evig ära oeh salighet. Herren tillägger dessa ord:
"På äro de, som finna den." Många skola söka därefter och dock
icke inkomma. Det fordras för mycket efter deras tankar. De
kunna försaka världen med mycket annat, men att avsäga sig
värdet av deras försakelse är dem för svårt.
"Den porten är vid, och den vägen är bred, som drager till
förtappeisen, och många äro de, som gå in genom honom." Det
är en brokig skara, som vandrar fram på denna väg. Alla, som
vandra där, taga mer eller mindre avstånd från Gud och hans viljas
råd om vår frälsning och salighet. Låtom oss betrakta några
hopar av dem! Här hava vi lastens uppenbara trälar, vilka — rusiga
av världens och lustarnas giftiga dryck — liksom brådska med att
hinna fort framåt mot det olycksaliga slutet. Där åter en skara
hyggliga, redbara människor, för vilka dock denna världen är allt
och Gud och hans salighet intet. Här en annan skara, som menar
sig vara på den smala vägen men icke förstå Guds rättfärdighet
utan "fara efter att upprätta sin egen rättfärdighet." Här
vandrar ock den hopen, som Herren liknar vid fem fåvitska jungfrur
och till vilka han en gång skall säga: ’ ’Gån bort ifrån mig, I
ogärningsmän!" Det kan ju se ut, som om många av dessa hade trångt
nog, men det är alltid bred väg att få med sig det stora mänskliga
jaget, vilket förer spiran hos varje människa, som icke Gud fått
böja vid korsets fot.
Vi kunna och böra rysa inför dessa ord, men skriften kan icke
varda om intet. Endast de äro saliga, som lärt eller hålla på att
lära sig försaka sig själva och som hava sin enda berömmelse i Gud
genom Jesus Kristus, vår Herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
