Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoningens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 ioo I ingen annan är frälsning
man tillika fasthåller olikheten mellan skuld i den ena eller
andra meningen (penningskuld och syndaskuld), så att
man icke tror sig vara berättigad att på den ena tillämpa
allt, vad som gäller om den andra. Annars skulle vi ju råka
in i de allra gruvligaste läror. Sålunda t. ex. är det min
rätt att göra penningskuld, när jag i min egendom har full
valuta därför till fordringsägarens säkerhet. Men ville jag
tillämpa detta på syndaskuld, så skulle det säga, att jag har
rätt att genom synd ådraga mig skuld hos Gud, när jag
i Kristi laguppfyllelse har full valuta därför till säkerhet
för Guds rättfärdighet. Men att sådant vore orimligt och
hädiskt, säger sig självt. Synden är icke skuld i den
meningen såsom en penningskuld, utan i den meningen, att
hon, såsom sagt är, till följd av människans ansvarighet
framställer människan brottslig samt därigenom ådrager
henne en dom, så visst som Guds rättfärdighet i förhållande
till synden icke kan vara annat än vrede. — "Men", säger
man, "hon är i alla fall skuld, och rättfärdigheten kräver
skuldens betalning." Men är det säkert, och har man något
Guds ord därpå, något Guds ord som betraktar Kristi
försoning från synpunkten av ett sådant krav? Låtom oss
tänka efter! Om en människa bryter mig emot och sålunda
inför mig ådrager sig skuld, fordrar då rätt färdigheten,
att jag utkräver en synden motsvarande betalning för mig?
Och om jag ingen sådan betalning fordrar utan tvärtom
efterskänker skulden för intet, ja — därest det vore
möjligt — med uppoffring av mitt dyraste utplånar den
brottsliges synd, kränker jag då rättfärdigheten? Handlar jag
då likt eller olikt Gud? Eller vilketdera gjorde han, när
han gav Sonen? Sannerligen: då krävde han icke något
till betalning åt sig, nej, han gav, han offrade allt, ja, sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
