- Project Runeberg -  I ingen annan är frälsning /
126

(1938) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoningens betydelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126 ioo I ingen annan är frälsning

mindre med de kommande släkterna. Försoningen vore då
så långt ifrån fullkomnad, att den tvärtom i varje
ögonblick vore ofullkomnad". Och åter: "Vad vill det säga, att
vi blivit försonade med Gud, då vi ännu voro ovänner eller
fiender till honom, om försoningen just bestode däri, att
vi icke längre blevo fientligt sinnade mot honom?" Den
gode författaren glömmer, att det är Skriften, som
uttrycker saken så, att världen blivit försonad med Gud;
och det låter nästan hemskt, då han riktar dylika hugg
emot det, som dock är Guds ords sätt att uttrycka saken.
Men, säger man, Skriften menar, att det är Gud, som
blivit blidkad mot världen. Och vi fråga: Vadan vet du, att
hon menar detta, när hon säger, att det är världen, som
blivit försonad med Gud? Ja, där stannar man uti detta:
"Det är klart" — men vi äro tusenden, som icke kunna
stanna där.

Men är det säkert, att Skriften med ordet försona
menar "göra någon försonligt sinnad?" Vi svara bestämt nej.
Och huru veta vi det? Vi veta det dels därav, att det
hebreiska ord, som i grekiska översättningen återgivits med
försona, egentligen betyder betäcka, dels därav, att det
ofta säges: försona synder, försona altaret, försona
helgedomen — (så ock försona landet, 4 Mos. 35: 33) — där
ju omöjligt kan vara fråga om att göra synden eller
helgedomen försonligt sinnad mot Gud,1 dels och isynnerhet av
det ofta upprepade skälet, att Skriften ingenstädes förkla-

1 Av denna omständighet hava teologer dragit den slutsats, att det
att försona synder vore att försona Gud med avseende på synder. Men
förutom att det icke står så samt strider emot all grammatik (Winer
och Filippi må säga, vad de vilja), så frågas, huru man då skall bära
sig åt med sådana ställen, där det talas om att "försona människors
synder inför Herren" t. ex. 3 Mos. 10:17. Det skulle då bliva att
försona Herren inför Herren med avseende på människors synder!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:58:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inganf/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free