Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IR INDIANERNAS I.II’
23
och oaptitliga måltiderna. Allt utvecklade sig hra och vi
hade redan ridit en grad inåt Chaco på dessa okända, låga
indianstigar, där man i regel fick ligga tätt nedtryckt
bakom riddjurets hals, för att ej skrapas af grenarna. Man
hade sagt mig att dessa trakter voro obebodda, ty det fanns
intet vatten. Det var långt ifrån riktigt, fastän det ibland
är långt mellan vattenställena. I regel är det vatten, som
iinues, brunt och stinkande.
Som sagdt, allt gick bra, tills vi kommo till en höfding,
som heter Chilän. När vi redo genom den täta skogen, som
förde till hans by, prasslade det öfverallt i buskarna. Chilån
hade lagt sina krigare på vakt, för att bereda oss ett varmt
mottagande, om vi hade dåliga afsikter. Lugnt redo vi
igenom den farliga skogen och rätt in i Chilåns by. Med ett
argt utseende och sägande några mindre vänliga ord åt våra
reskamrater tog gubben emot oss. Till vängåfva räckte jag
honom en knif och lian lade halft tvekande bort stridsklubban,
han hade i handen.
Chilån måtte ha gifvit bestämda order till våra
vägvisare, ty efter besöket hos honom började dessa att föra
oss i riktning mot Rio Pilcomayo och ej mot norr, som vi
önskade och som de förut tack vare löften om gåfvor lofvat.
På egen hand kunde vi ej taga oss fram, då vi ej kände
vattenställena. Vi voro redan nära floden, då vi en kväll
kommo till ett ashluslayläger. Trött, som jag var, lade jag
mig att sofva. Moberg tyckte det var egendomligt, att i
lägret nästan var bara män, men slog bort sina misstankar
och kröp lugnt in under myggnätet. Ungefär viel tvåtiden
på natten vaknade tolken af att någon gaf en signal ifrån
skogen. En af männen i lägret reste sig då tyst upp och
gick bort och kom efter en stund tillbaka med en skara
beväpnade män. Tolken lyssnade och hörde, huru de
nykomna frågade, hvarför ashluslay ej dödade oss. Gjorde de så,
så fingo de våra karabiner och kunde med framgång strida
mot toba. Om vi blefvo dödade, skulle de andra hvite
aldrig få veta, hvad som fanns i det inre af deras land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
