Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 INDIANER OCH HVITA
»Mammao» var den döendes sista ord. Det ordet är nästan
lika på alla språk.
Denna historia är en af de många, som berättas om dessa
indianer. Kanske är den ej sann. Ett är dock sanning. De
äro fruktade iténeindianerna och de äro oberoende.
Bättre är det äfven att dö med vapen i hand än som
försupen slaf af feber vid Madeirafallen, äfven om man måste
försaka både brännvin och kristendom.!
ind er D ä u
’! ;11(11 V"Hw*”’ N W*W UD
O
LR —,&’»;1 L
|
TT
T
UT
AM
AL »»*”H U
AL r T
AT
»”r*’;,’:*!.:’l" | r,v I Ihll | *1"***% L*V*WMW
TT NDa GNNTA TO FAED AL JNS TIDra tOr AE O CHL N
Bild 84. Mandiocasil. San Joachim. Baure. !/12,
I ett afseende ha iténeindianerna likväl behof af de hvita.
Dessa äro i besittning af det underbara järnet. Det är därför
i främsta rummet för att komma öfver en knif eller en yxa,
som de öfverfalla dem och deras tjänare de civiliserade
indianerna.
När de hvita slagit läger i deras skogar, behöfva de blott
under natten smyga omkring dem, tassa på kvistarna helt lätt,
! Cardäs c. 1 (sid. 288) säger om dessa indianer, att de antagligen hellre
dö och försvinna än gifva sig och sluta fred med de hvita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
