Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av Reuterholms personlighet. Dessa mera självständiga kulturhistoriska
studier fortsatte Sturzen-Becker sedermera och skrev, särskilt i War-
burgs Månadsskrift (1864), flera förträffliga uppsatser: Om Reuterholms
mor, Kyrkan—Teatern, En Tegtierid före Tegnér, Gustaf III:s guld-
makare, Henrik Gustaf Ulfklo m. fl. Överhuvud visar han sig i
dessa essayer såsom sin generations mest bildade litteratör.
Denna verksamhet visar också, att han allt mera dragit sig från
politiken. De kulturhistoriska studierna, vilkas värde kanske ej till
fullo uppskattats, blevo för honom, vad Siare och skalder blivit för
Atterbom — forntidens fridlysta värld, dit dagens buller ej trängde
fram. Ty den stora politiska idé, för vilken han under hela sin man-
naålder så energiskt kämpat, skandinavismen, hade, då han stod vid
sin levnads afton, gjort en ohjälplig bankrutt. Med sina danska med-
kämpar, Ploug och andra, hade han brutit. Till Hedlund skrev han
1864: »Du skrev mig en gång till, att jag felat i att såsom utlänning
vilja driva politik inom ett främmande land. Riktigt på sätt och vis.
Jag fick också böta därför, då jag slutligen så gott som blev för-
klarad för varg i veum. Men vilken var denna politik? Att under
vittutseende och invecklade förhållanden söka forma den danska skan-
dinavismen, så att den måtte bli antaglig från svensk sida . . . Seende
för mina ögon, hur allting i Köpenhamn blev med varje dag allt
mera lättvindigt, vacklande, oberäkneligt, fordrade jag garantier och
skrek mig hes emot anspråket på en allians utan dylika. Och jag
gör så änd> Redan 1862 hade han funnit sin ställning i Köpenhamn
ohållbar, och året därpå flyttade han tillbaka till Hälsingborg, varifrån
han skrev artiklar, först i Aftonbladet, sedan i Posttidningen. Men
hans sista Hälsingborgstid blev icke lång, och den 16 februari 1869
slutade han sina dagar.
Vid sidan av Talis Qualis är han nog den mest betydande av den
generation, som framträdde kort före 1840. Han var det både såsom
författare och såsom människa. Såsom författare var han mera bil-
dad än de andra, som kunna räknas till samma grupp, både som
prosaist och som poet hade han en god stil, och särskilt var — så-
som Sylwan utvecklat — hans versteknik av betydelse för den föl-
jande utvecklingen. Han bröt med den Tegnérska retoriken och
förde versen närmare vardagslivets uttryck. Även ur andra syn-
punkter var han, såsom vi sett, en bland de mest realistiskt inriktade
efterromantikerna. Såsom människa förtjänar han vår aktning för den
övertygelsetrohet, med vilken han kämpade för sina idéer, och även
för det jämnmod, med vilket han bar sitt livs många motgångar och
missräkningar. Politiskt hade han misslyckats, ekonomiskt hade han
Sturzen-
Becker
som per-
sonlighet.
559
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
