- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 6. Efterromantiken /
535

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fann man honom en morgon, sittande död vid sitt skrivbord. Det
var den 5 februari 1877. Bland hans efterlämnade papper fann man
hans troligen sista dikt, Tack för god vakt. Den är ock hans skö-
naste, den, som bäst ger oss hans allt mer och mer luttrade personlighet,
hans manliga och ödmjuka världsåskådning. Den innehåller ett tack
för allt, vad livet givit honom:
Farväl, farväl! Tack för god vakt!
Jag hör en stilla röst,
Som länge viskat sitt »giv akt»
I djupet av mitt bröst.
Min afton skrider fram med fart.
Det gäller kanske uppbrott snart.
»Tack för det landet, ert och mitt, som tänt mitt hjärtas brand»,
»tack för det folket, dit jag hört»,
Tack för det kära tungomål,
Vari jag del har haft,
En härlig skatt, musik och stål,
Behag, försmält med kraft,
, I tusen år vårt väsens borg
I väl och ve, i fröjd och sorg!
Tack för att ej ett sparsamt bröd
Förhölls oss någonsin!
Tack för att ej den bleka nöd
Hann över tröskeln in!
Tack för vart ord, som styrkt mitt mod,
Tack för var själ, som min förstod!
Hur skönt att, när så blir bestämt,
Få lösas från sin rot
Och lyftas uppåt, uppåt jämt,
Förklaringen emot,
Att sista gången hava sagt:
Farväl, farväl! Tack för god vakt!
Av de rikssvenska skalder, som uppträdde omkring 1840, var Ta-
lis Qualis den mest högreste. Han var ock den, som mer än andra
fått poesiens gåva. Hans instrument var icke rikt och stort som
Runebergs, men dess ton var äkta, och den strävan mot en mera
realistisk diktion än romantikens, som genomgår hela tiden, kommer
hos ingen så starkt fram. Den röjer sig redan i hans första dikter
535

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free