Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likbrasan skildrar en episod ur det därefter följande blodbadet:
huru Kristiern på Södermalm under hån och spe låter bränna de
svenska frihetsvännernas och herr Stens lik. Dikten är — för att
åter citera Hallström — »ett mästerprov på mörk målerisk prakt och
plastisk åskådlighet; man skulle kunna ta fram strof efter strof till
mönster på storvulen och kraftig historisk fantasi». Så följer solupp-
gången, Vasasång, där han prisar Gustav Vasas pånyttfödelsebragd.
I denna cykel hava vi således Snoilskys Svenska bilder in nuce. Sam-
lingen innehåller ock en mängd andra förträffliga dikter, framför allt
Lappen på hemväg och Mitt döda barn. Den förra är en ballad,
men i en alldeles originell stil och fylld av en fin, poetisk mystik,
den senare är en av de få dikter, i vilken den manligt stolte skalden
låtit oss blicka in i sitt innersta själsliv. Där finnes ingen falsk senti-
mentalitet, ingen pose, endast en faders sorg. Jag var lycklig •—
börjar dikten — »fastän den rikedom jag ägde var sammanförd i
små gemak».
Så bjöd jag världens ävlan spetsen
Och gladdes åt den dag, som var;
Men då bröt döden in i kretsen,
Och då först blev jag fattig karl.
Jag var, när du om halsen höll mig,
En gammal kvist, som gått i knopp ;
Och såg du opp, det föreföll mig,
Som ett juvelskrin sprungit opp.
Du var mitt yngsta hopp, mitt sista,
Och redan står din vagga tom!
Och under locket på din kista
Där ligger nu min rikedom !
Men vad mitt öde tar för kosor
Skall du som fjäril vila på
En bädd av röda, röda rosor
Uti mitt hjärtas bästa vrå!
Det vore frestande att citera även andra dikter i denna samling, Strand-
genom vilken Strandberg framstod såsom sin samtids främste riks- berg|^slsta
svenske skald. Utrymmet förbjuder det, och det anförda kan vara
nog för att giva en bild av den Talis Qualis, som utvecklat sig ur stu-
dentsångaren i Lund. Denna diktsamling blev den sista, som han
själv utgav, ehuru han då blott var en fyrtiotre års man. Sin mesta
tid ägnade han åt ett stort översättningsarbete, som han redan 1853
531
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
