Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Juvena-
lerna.
Det, som bär upp dessa sånger, är emellertid musiken, och texten
har en tämligen underordnad betydelse. Emellertid var det inom ett
helt annat område, som Wennerberg kom att få sin egentliga beröm-
melse. Det var såsom juvenalernas skald. En studentkår rymde då
liksom nu naturligtvis en mängd olika element, unge män med olika
livsintressen och även utan dylika, idealister och realister. En enda
typ för studenten under ett visst skede har troligen aldrig funnits,
och om en sådan funnits, ligger denna långt tillbaka i tiden. I varje
fall möta vi vid 1800-talets början en stark differentiering, i det att en
stor mängd studenter visade sig berörda av de nya tidsströmningarna,
andra icke. Vi hava då Silverstolpes och Järtas kotteri, som svär-
made för den franska revolutionens idéer; någon tid därefter börjar
fosforismen grassera i Uppsala, och efter fosforismen kom det Malm-
strömska kotteriet med dess skandinaviska studentpolitik. Men vid
sidan härav funnos andra grupper: »plugghästar», som ville ta sin
examen så fort som möjligt, och glada, rumlande studenter, som ef-
ter åtskilliga »oförgätliga år vid Fyris» slutade med en jämnstruken
kameral. Och även den gruppen företedde nog många olika schatte-
ringar. Ett kotteri gick på 1830-talet under namnet »Turkiska musiken»,
emedan dess förnämsta eller åtminstone mest uppmärksammade presta-
tioner voro musikstycken, som under natten utfördes med visselpipa,
grytlock, lergök, harskramla o. d. och utfördes på torg och gator.
Därjämte tyckas de utövande konstnärerna hava fört ett våldsamt
rummelliv, som för flera av dem slutade olyckligt. Av de båda le-
darna, bröderna Wijkman, söner till biskopen i Västerås, fick den
ene rymma till Amerika och den andre dog 1840, 29 år gammal och
alldeles förstörd. Turkiska musiken efterträddes emellertid av ett an-
nat studentkotteri, vida mera civiliserat, mera intelligent och mindre
orgiastiskt. Det var juvenalerna. Deras ledare var tydligen Daniel
Hwasser, som 1837 blivit student. Han var den berömde läkarens
brorson, tillika hans fosterson, samt tyckes hava varit en sällsport
spirituell och älskvärd personlighet, kvick och oförargligt lustig, mu-
sikaliskt och även poetiskt begåvad, utan det ringaste intresse för
studier, men dess mera för ett glatt liv, likgiltig för studentpolitiken
och med Malmströms motvilja mot Malla Silfverstolpes vittra tesupéer.
Kring sig samlade han snart ett kotteri av likasinnade vänner: Calle
Scharp, som sedan blev ryktbar såsom Stockholms mest populära
kvickhuvud i den burleska stilen, Svante Hedin, en snäll och oför-
argligt rolig skämtare, som redan 1845 övergick till teatern såsom
komisk skådespelare, såsom sådan Stockholmspublikens gunstling,
Otto Beronius, en utmärkt bassångare och en stor hedersman, ehuru,
502
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
