Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen fått detta uppslag från Amorina, även om det i någon form
funnits i den tradition, han hörde. Det viktigaste uppslaget har Rune-
berg dock nog fått från sina samtal med Grot: själva klangfärgen på
dikten. Hans kännedom om den ryska litteraturen var så gott som
ingen, oerhört mycket sämre än vår, då vi ju känna den genom en
mängd översättningar. I Ryssland hade han aldrig varit. Någon rea-
listisk dikt såsom Elgskyttarne, Hanna och Julqvällen kunde Nadeschda
således ej bliva. Det blev i stället ett fantasiens, nästan ett sagans
Ryssland, som kom att bilda staffaget, och livegenskapen, enväldet,
korruptionen snuddas blott förbi, utan att verklighetens hemska ljus
faller över tavlan. Denna romantiska uppfattning av tsarriket har
han med all sannolikhet fått från Grot, och då han aldrig varit någon
ryssfiende, hade han ej svårt att tillägna sig den. Själv var han an-
gelägen om, att dikten skulle få en rysk lokalton, och anlitade i detta
fall Grots kritik. Likväl spelar Nadeschda, som sagt, icke i verklig-
hetens värld, utan i romantikens, och personerna hava därför ej samma
utmejslade individualitet som i de äldre dikterna. Det är en folk-
tradition, en saga, som Runeberg berättar, ehuru en saga, förlagd till
Katarina II:s tid, och de handlande personerna hava blott sagoge-
stalters individualitet. Denna romantik medförde också, att han över-
gav den klassiska hexametern och i stället skrev nio romanser på
växlande orimmade versmått.
Hjältinnan, den femtonåriga Nadeschda, är en livegen, icke blott
underbart skön, utan ock fylld av en poesi, som erinrar oss om den
serbiska folkvisans. Vid bäckens strand binder hon blommor åt sitt
huvud och framkallar åter bilden av den sköne yngling, som hon sett
i sina drömmar. Men
Ej för egen sällhet fostras du,
För ditt eget hjärtas glada val,
För en yngling, som din kärlek är;
För en herres nyck du växer opp,
Till hans druckna blickars mål kanske,
För att tjusa, mätta och försmås.
Dessa farhågor hota snart att förbytas till verklighet. Till godset
har dess nye herre, den ljuse Woldmar, kommit, åtföljd av sin bro-
der, den mörke Dmitri, och där hälsas de av godsets alla högtids-
klädda livegna. Till ersättning för en falk har Woldmar lovat bro-
dern en slavinna från godset, och nu kommer den första stora scenen
■— erinrande om Den enda stunden. I Woldmar igenkänner Nadeschda
den yngling, hon i sina drömmar skådat, och lika underbart gripen
blir han: en sådan skönhet ej vid Volgas strand han sett, ej i Moskva,
421
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
