Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själv romantiker, men från fosforismen skilde han sig särskilt i två
fall: han var icke schellingian samt ogillade därför Atterboms filo-
sofiska diktning. Poesien borde icke vara versifierad filosofi, utan
vila på skaldens omedelbara åskådning. Vidare ogillade han fosfo-
risternas blomsterspråk. Diktens tungomål borde vara enkelt och
naturligt — en fordran, mot vilken gustavianer, Tegnér, Atterbom
och Beskow försyndat sig. Hans teoretiska program var således,
kan man säga, en förening av romantik och realism, och i sin nyss
citerade recension framhöll Atterbom detta ganska riktigt. Egen-
domligt nog synes Runeberg hava förbisett, att han ej var ensam
om detta program. Detta var även Geijers och stod ej i någon oför-
sonlig motsats till Atterboms och Palmblads.
Att Runebergs kritik av fosforismen skulle hava bidragit till dess fall, är säkert
att överdriva dess betydelse. För det första riktade den sig mera mot Tegnér
och tegnériden Beskow än mot Atterbom, och Tegnér var vid denna tid sakrosankt
i Sverige; att fosforisterna fingo följa med i samma fördömelse, kunde därför
knappast skada dem. För det andra hade Helsingfors Morgonblad säkerligen
knappt tio prenumeranter i Sverige, och allmänhetens omdöme kan således ej
hava påverkats av dessa artiklar. Tegnér, som dock skarpast angripits, hade,
enligt egen uppgift, ej läst dem, och Beskow synes först ett stycke fram på 1833
hava fått kännedom om den mot honom riktade artikeln, ty först i augusti skic-
kade han in ett genmäle till Swenska literaturföreningens tidning, vilket emeller-
tid ej intogs. I stället trycktes hans svar, anonymt, i Dagligt Allehanda för den
23 september. Denna artikel, Den nya stjernan i Östern, är mera plumpt ovettig
än dräpande, ehuru till Beskows ursäkt kan anföras, att han onekligen hade skäl
att vara förbittrad. Tegnér tog saken betydligt lugnare. I ett brev till Beskow,
som tydligen underrättat honom om angreppet, skrev han: »Att han (Runeberg) anser
mig för en slät poet, torde väl icke vara så ogrundat, åtminstone har jag själv
haft och har allehanda misstankar i denna väg, att saken dock väl torde ha sin
riktighet. Hans stränga omdöme är väl ännu en tämligen enstaka röst, men jag
är övertygad, att den snart får sin korus på denna och andra sidan om Finska
viken. Ty vårföre skulle det gå mig bättre, än det gått vida bättre poeter?» Jag
har — fortsätter han — »själv aldrig ansett mig för mera än en poetisk dilettant,
varför jag också ofta undrat över min liderliga popularitet och, att säga sanningen,
aldrig betraktat den annorlunda än som ett förbigående mode». Den lilla rancune,
han kunnat hava mot Runeberg, försvann ganska snart, och 1837, då Hanna ut-
kommit och då en plats blivit ledig i Svenska akademien, framkastade han Rune-
berg såsom en möjlig kandidat: »Det är hos honom stora gåvor.» Vad säger du
— skrev han till Brinkman — »om Runeberg i Helsingfors, som tyvärr dock
icke är svensk medborgare, endast till språket? Det är dock verkeligen en poetisk
natur. Att han skrivit allehanda mot mig (jag har ej läst det), skulle ingalunda
hindra mig att ge honom min röst». Den ovilja, som angreppet väckt i därav
berörda kretsar, synes i varje fall tämligen hastigt hava gått över, och allmän-
heten, som ej läst Runebergs tidning, visste, genom Beskow och Rydqvists pole-
mik, troligen ej mer, än att han anfallit den svenska litteraturen över huvud. Känd
413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
