Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort någon orätt, och i hans anteckningar och dikter från Amerika-
tiden, vilka ju blott voro avsedda för honom själv, möter man ej
heller några bekännelser av denna art. Tvärtom känner han sig i
dem såsom en man, vilken lever i Gud, som målar ensam och allen,
helt tyst och stilla och som aldrig vill »göra den ringaste varelse i
världen det minsta illa».
Jag är därför böjd att på Almquist tillämpa hans egen teori om
brottslingen. Denne var för honom en sjukling, och en dylik andlig
sjukling hade även Almquist till sist blivit, icke blott däri, att han
— trots stor förståndsskärpa i övrigt — ej längre förstod att skilja
på rätt och orätt, utan också däri, att fantasien hade blivit honom
övermäktig. Planen till attentatet mot Scheven och hans senare för-
klaring äro uppgjorda med samma egendomliga blandning av ska’pt
förstånd och naivitet, som man återfinner i hans romaner. I en ro-
man skulle en dylik brottsling på ett förträffligt sätt hava klarat sig;
han skulle icke ha blivit upptäckt, och man skulle hava trott på hans
förklaringar. Icke så i verkligheten, och Almquists egen son be-
dömde saken fullt riktigt. Min största fruktan — skrev han — är,
»att pappa skall få det infallet att självmant återkomma till Sverige,
driven av den övertygelse, att han kan fullkomligt bevisa sin oskuld
förmedels det ’beriktigande’, han skickat till Hierta. Jag vet ej, vad
effekt detta beriktigande gjort i Stockholm, men jag förmodar och
hoppas, att man insett det tyvärr alltför otroliga i en stor del
därav . . . Pappas ursäkter och förklarande, huru allt förhåller sig
med allt, varför han är misstänkt i avseende på reverserna, är onek-
ligen mycket väl uppgjort och skulle vara fullkomligt övertygande i
en roman.»
Karakteristiskt för en dylik fantasisjukling är bristen på uthållighet,
och av det föregående hava vi sett, huru lätt Almquist tröttnade på
alla företag, i vilka han till en början med en hänförelse kastat sig
in. Han ledsnade på ämbetsmannabanan, på det idealiserade bonde-
livet i Värmland, på Nya elementarskolan, och man kommer här
ofta att tänka på Strindberg. Ganska snart fann han, att verklig-
heten ej motsvarade fantasiens drömmar, och då förlorade han in-
tresset.
Då man bedömt Almquist, har man oftast förbisett ett drag i hans
karaktär. Då en idé gripit honom, hade han verkligen förmåga att
offra, och han var icke alltid, såsom man av mordprocessen kan
frestas tro, någon kallblodigt beräknande egoist. Det var verkligen
ett offer, då han, för vilken helt säkert en lysande framtidsbana då
hägrade, frivilligt avsade sig dessa utsikter för att bliva bonde. Mot
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
