Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning har du sökt försvara dig med Luthers exempel. Jag anser
detta vara en stor sofism, och detta försvar av handlingen synes mig
sämre än handlingen själv. Luther var redan munk, när hans ögon
öppnades till opposition mot påvedömet. Vad skulle man hava sagt
om Luther, ifall han, med hela sin opposition mot katolicismen inom
sig, hade låtit göra sig till katolsk munk?»
Under dessa år började således Almquists moraliska skeppsbrott.
Det åtföljdes tämligen nära av ett litterärt. Sedan han tvingats att
taga tjänstledighet från rektoratet och gått miste om professuren i
Lund, företog han en längre utländsk resa, från sommaren 1840 till
nyåret 1841 — varifrån han fått medel härtill, är ovisst; enligt Alm-
quists uppgift bekostades resan av kronprinsen. Mesta tiden vistades
han i Paris och London, varifrån han skrev flera — förträffliga — brev
till Aftonbladet. I Paris ådrog han sig en svår sjukdom, lues, som
sannolikt ej blev utan betydelse för hans följande liv. Först slog
den sig på ögonen och blev ett stort hinder för hans författarskap
under den närmaste tiden. Men ännu viktigare torde den moraliska
inverkan hava varit, som sjukdomen hade på honom. Han hade
visserligen alltid stått i opposition mot de hävdvunna moralbegreppen,
men denna förut mera teoretiska opposition utvecklades nu till vad
man kallar moral insanity. Också litterärt fick uppehållet i Paris
betydelse för honom. Han gjorde där en närmare bekantskap med
den franska sensationsromanen, till vilken han redan förut känt sig
dragen, och det var denna sensationsroman, som till en stor del kom
att sätta sin prägel på hans följande författarskap.
Den sista roman, han skrev före avresan till Paris, Amalia Hillner (1840), är
redan en sensationsroman. Vi behöva blott taga en hastig överblick av huvud-
handlingen för att finna detta. Hjälten i romanen, August Emanuel Hillner, har
varit en stor godsägare i Sydhalland, en fosterlandsälskande, driftig och ädel man
samt gift med en ovanligt nobel kvinna. Genom sitt patriotiska nit att rycka
upp det sydsvenska lantbruket hade han råkat på obestånd och såg sig stå inför
en konkurs. Inför denna olycka fattade han emellertid ett beslut, som mycket
litet synes vara i överensstämmelse med hans ädla karaktär. Han låtsar dö, en
kista med jord begraves, och själv flyr han till utlandet. Där blir han emellertid
— av vad anledning får man ej veta — baroniserad och antar namnet Migneul.
Då han vidare får en underrättelse, om att hans hustru dött, gifter han om sig
med änkan till en baron Ekensparre, som varit hans kompanjon i jordbruksaffä-
rerna och som på mindre hederliga vägar tillskansat sig hans förmögenhet. Hill-
ner har nu blivit rik, återvänder till Sverige såsom baron Migneul och slår sig
ned på den Ekensparreska egendomen Gräseholm. Hans företrädare Ekensparre
hade två gånger varit gift och i sitt första äktenskap haft två söner, Oscar och
Malcolm, som således äro friherrinnan Migneuls styvsöner; själv har hon och ba-
ron Migneul en liten dotter Constance, åt vilken man just skaffat en guvernant,
Resan till
Paris.
Amalia
Hillner.
23—30113. Illustrerad Svensk Litteraturhistoria. VI. 353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
