Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Religions-
processens
fortsätt-
ning.
undergångna prov finnes berättigad. Sådant har ofta verkat. Ty
likasom man intagit befästade städer genom att avskära dem tillgång
på livsmedel och förstöra vattenledningarna till dem, så har man
böjt mången sanningens arbetare till jorden genom nöd och brist,
vari man störtat honom eller låtit honom försmäkta.» Man kan, som
sagt, avsätta honom, men »en sådan avsättning kan icke tillväga-
bringas utan på sina juridiska vägar, varunder allt kan ställas i dagen,
som till sanningens framgång fordras», och den avsatte »skall likaväl
efter som före den skandal, myndigheten bragt över sig, kunna
tjäna sin sak; men det vissa är, att myndigheten betydligt försvagat
sig». Man kan ju också säga, att en dylik opposition är farlig, men
»åtminstone är faran mindre än gagnet för sanningens framgång och
religionens bringande till kristligare renhet. Säkert komma tiderna
att framföda någon människa med mod.»
Frågan var nu, om Almquist skulle bliva denne oförfärade Luther. Skulle han
stå för sin övertygelse? Till en början såg det verkligen så ut, och domkapitlets
skrivelse av den 29 april 1841 till svar på Almquists är ovanligt undfallande.
Man hade alls icke åsyftat en varning, utan endast velat giva en faderlig för-
maning. Vad Det går an beträffade, hade genom Almquists »dels förmildrande,
dels svävande satser striden blivit förflyttad på vetenskapens område och måste
där utkämpas», och då Almquist förklarat sig hysa stora och kärleksfulla före-
ställningar om den i skriften Marjam införda personen, »så anser sig domkapitlet
härav kunna sluta därtill, att hr rektorn ingalunda med stadgat uppsåt skall vidhålla
de satser, vilka i hr rektorns skrifter ådragit sig domkapitlets ogillande uppmärk-
samhet». Domkapitlet ville icke ställa honom inför någon annan domstol än det
egna samvetets. Den, som genomdrev detta beslut, var den kloke och konserva-
tive ärkebiskop Wingård, vilken tillfullo insåg, att den allmänna opinionen, liksom
förut vid den Geijerska religionsprocessen, skulle ställa sig på den anklagades
sida. Fahlcrantz undertecknade ej skrivelsen, utan reserverade sig till protokollet
och framhöll i sin reservation, att Almquist ytterligare genom sin skrift Prestens
ställning i tidehvarfvet sökt förvrida begreppet om prästens betydelse.
Emellertid stannade icke Almquists mellanhavande med domkapitlet i Uppsala
vid denna första sammandrabbning. På hösten samma år, 1841, utbröt den förut
omtalade Strauss-striden, sinnena på båda sidor hade därigenom kommit i svall-
ning, och Fahlcrantz lyckades nu, i november 1842, genomdriva en ny attack
mot Almquist. Dennes ställning hade nämligen så till vida förändrats, att han
erhållit avsked från sin plats i Nya elementarskolan. Då han såsom endast
präst hörde till ärkestiftet, var det domkapitlets skyldighet att tillse, att han »varder
i prästerlig tjänstgöring anställd», men då å den andra sidan kunde befaras, att
han hyste grundsatser, vilkas beskaffenhet kunde bliva vådlig för dem, som an-
förtroddes åt hans själavård, ville domkapitlet bereda honom tillfälle att person-
ligen inför domkapitlet ådagalägga, att dessa grundsatser överensstämde med hans
ämbetsed. Då Almquist själv icke sökt någon prästerlig anställning, var ju an-
ledningen att börja en inkvisitionsprocess tämligen långsökt, även om den juridiskt
kunde försvaras. Utgången visade ock, att Fahlcrantz lockat in domkapitlet på
en väg, där inga lagrar stodo att vinna. När Almquist inställt sig, föreläde ärke
SSO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
