Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nomien blir sämre, kärleken svalnar, Albert reser till Stockholm, knyter där en
ny förbindelse, som också blir olycklig, och så kastar han sig i Norrström; Sara
har förut arbetat sig till lungsot. Andra följdskrifter voro mindre betydande.
Blanches Sara Videbeck är fullkomligt farsartad, ehuru på sina ställen ganska
lustig, Malla Silfverstolpes Månne det går an? är huvudsakligen menlös, de övriga
— av Vilhelmina Stålberg, fru von Platen, Zach. Cajander m. fl. — äro ännu obe-
tydligare.
Viktigare än dessa följdskrifter voro de uttalanden, som gjordes av forna vänner.
Geijer, som visserligen övergått till det liberala lägret, men fortfarande var allt
utom radikal, var tydligen angelägen om att avsvärja all åsiktsgemenskap med
Almquist, och redan i decemberhäftet 1839 av Litteraturbladet ägnade han boken
en not: »Det flacka resonnement, som vill upplösa äktenskapet efter det subjek-
tiva tycket eller, som är detsamma, insinuera, att det går an att avskaffa det, är
av alldeles samma halt som det, vilket skulle förneka förbindelsen av plikters upp-
fyllande i allmänhet, så snart genom växlande tycke detta uppfyllande ej skedde
rätt gärna, emedan i alla fall den kärleksfulla avsikten vore det enda, som kunde
giva handlingen värde. . . . Om slikt teoretiserande kallas genialitet, så överens-
stämmer det med det bekanta påståendet om snillets och galenskapens förvantskap,
mot vilket vi måste fortfara att protestera. Ty går det även an, att ’den snille är i ett,
kan vurma i ett annat’, så går det likväl alls icke an eller kan på något sätt med-
givas, att ’man äger snille för det man är galen’.» Det var — som Palmblad skrev
— »en örfil med riktig värmlandshand». En annan medlem av Uppsalakotteriet,
Hwasser, gav ut en särskild, större broschyr Om äktenskapet (1841) med anled-
ning av »den fientliga riktning emot äktenskapet och det därav skyddade familje-
livet, som hos meningarna för dagen nu mera allmänt än förr börjat visa sig».
I broschyren nämnas visserligen varken Almquist eller hans bok, men Hwasser
vänder sig mot alla utländska meningsfränder till dennes äktenskapsteori — i
första rummet mot Goethe, men vidare mot Fourier, Saint-Simon, Owen m. fl.,
och det var väl hans avsikt att genom denna kritik vederlägga författaren till Det
går an. En tredje medlem av Uppsalakotteriet, den intolerante Fahlcrantz, ville,
såsom vi strax skola se, använda lagens arm. Mest betydande var dock Palm-
blads inlägg; Törnrosens bok, nemligen den äkta och veritabla, utgifven icke af
Richard Furumo utan af hofmarskalken Hugo Löwenstjerna sjelf (1840). Det är
en vidräkning icke blott med Det går an, utan med Almquists hela författarskap.
Den är genomrolig, gnistrande kvick, och Palmblad visar sig här såsom sin sam-
tids främste humorist. På jaktslottet konversera hovmarskalken och hans familj
om den av Furumo utgivna Törnrosens bok, och Palmblad gör där en briljant,
humoristisk teckning av herr Hugo själv. Har jag icke alltid — frågar denne —
varit en god husbonde? Svaret blir ett allmänt ja. »Gott, mina barn. Därvid har
jag likväl alltid fästat det enda villkoret, att ingen bland dem, över vilka jag
äger rätt att befalla, måtte fördrista sig att det ringaste säga eller tala mig emot.
I allt annat bekänner jag mig till liberalismens grundsatser —■ förstås: den san-
sades och modererades. Nu torden I väl tycka, att detta icke är fullt konsekvent,
men det kommer sig därav, att liberalismen har flerfaldiga skepnader eller kanske
rättare riktningar. En går t. ex. nerifrån och uppåt. Det ligger i sakens natur,
att den, som står på en lägre plats, vill uppåt. . . Jag finner detta naturligt, jag
klandrar således icke detta, om det sker på beskedligt sätt. Förmodligen skulle
jag själv göra så med, ifall jag ej vore fullt belåten med min ställning och så-
ledes har ingen att tränga undan. . . Vad! Skulle jag förneka liberalismens grund-
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
