Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa fakta är det emellertid nödvändigt att hålla i minnet, då vi
komma till en annan punkt i Almquists liv. Ofta har ju uppgivits,
att Almquist, då alla befordringsmöjligheter för honom nu stängts, i
desperation brutit med det samhälle, som icke hade någon plats för
honom, utgivit sina brandskrifter Amorina, Det går an, Marjam, Or-
mus och Ariman m. fl. samt från fosforismen övergått till det liberala
lägret. Detta stämmer emellertid icke med data. Första delen av
imperialupplagan av Törnrosens bok med Ormus och Ariman, Mar-
jam, Gudahataren, Ifrån Leonard m. m. började troligen sättas redan
1838, ty i januari 1839 hade Thomander och Ahnfelt läst en del i
korrektur. Amorina kom ut i augusti 1839, Det går an i december
samma år.1 Konsistoriets omröstning till professuren i Lund skedde
i mars 1839, men befordringsärendet avgjordes av Kungl. Maj:t först
i april 1840. Ända till dess var utgången oviss. Söderköpings pasto-
rat tillsattes visserligen i maj 1839, men denna motgång var inga-
lunda avgörande. Dessa data visa således snarare motsatsen av vad
som påståtts. Sina värsta brandskrifter publicerade Almquist icke,
sedan han förlorat alla befordringsmöjligheter, utan just vid den tid-
punkt, då det för honom var farligast att framträda såsom revolu-
tionär. Detta ger dock Almquists »avfall» en annan karaktär, det
ger dessa skrifter en färg av övertygelsetrohet, som man icke skulle
kunna tillmäta dem, så vida de utgivits av en individ, vilken känt
sig utstött ur samhället och därför ej hade något att förlora. Vi
hava också funnit, att hans avfall, liksom Geijers, i tysthet varit för-
berett under de år, som föregingo eruptionen.
Under åren 1838—1840 fullkomligt översvämmade Almquist bok-
marknaden — med all sannolikhet i syfte att stärka sin kompetens till
den estetiska professuren, väl också till ett pastorat, ty ännu gällde
även här litterära och vetenskapliga meriter. Till en del var det gamla
saker; andra hade utarbetats under åren 1835—40 såsom de flesta
styckena i delarna åtta, nio, tio, elva (alla 1838), tolv (1839) och tret-
ton (1840) av duodesupplagan, Det går an (tryckt 1838, men då ma-
1 Då kom även imperialoktavupplagan ut. Enligt P. A. Norstedts trycklista trycktes
boken först under det senare halvåret, och att det skedde strax före jul, framgår av en
lös annons, som förläggaren Laseron lät utdela: »I dag på eftermiddagen kl. 3 utkom-
mer och säljes å B:co 5: 32 sk. hos förläggaren S. I. Laseron (Stadssmedjegatan nr 8)
ävensom hos de flesta herrar bokhandlare i Stockholm Törnrosens bok i imperialoktav»
etc. Orden »i dag» åtföljas ej av något datum, men att det varit omedelbart före jul,
framgår därav, att boken säges vara »högst passande till en julgåva». Laseron, som
var en mycket flitig annonsör, hann ej före den 30 dec. få in annonsen i Nyaste Dag-
ligt Allehanda (där det fortfarande står »i dag») och först den 3 januari 1840 i Afton-
bladet.
323
Skrifter
1838-
1840.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
