Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ställe, huru kunde vi undgå vreden? Icke kan vreden bortgå
av sig själv, ty den mäktige, som har vreden, är rättfärdig. Han är
rättvis, och när han ser synden, vredgas han. Vi skulle ju därföre
straffas? Så är det. Men nu skulle vi bliva saliga? Så var det.
Därföre har han, den ene, frälsaren, tagit våra synder på sig att
straffas i vår stad. Såsom han ock gjort, och det är skett. Så har
han lidit, och straffet är utståndet och vreden slut. Ty vreden kan
icke vara längre efter straffet. Den store i himmelen är nu nöjd,
ty åt rättfärdigheten är tillfyllest gjort, efter straff är utståndet. Och
åt hans rättvisa är nog skett; därföre är han nöjd. En har gjort
synden, och en annan har lidit straffet; det är rättvist. Så är den
mäktige nöjd. Ty ingen kan undkomma rättvisan; alltså äro vi nu
undkomne.» Medan han så utlägger kristendomens grundtankar,
frågar honom en arabisk konung: »Ar du då en av de tolv?» Nej.
»Ar du en av de sjuttio?» Nej, konung. »Talade du med Jesus,
medan han levde på jorden, och han lärde dig då?» Nej. »Har
någon av de tolv lärt dig det du talar?» Nej. »Huru är du då
kommen till din kunskap, så att du säger: jag har Jesu lära?» Jag
har haft syner; därur har jag fått min lära.
Stycket slutar med en idyllisk scen många år därefter. Den av
hedningen Isidoros och av »främlingen» förkunnade läran har segrat,
och lärjungarnas enkla kristendom har förkvävts. Marjam och Jochanan
ha dragit sig undan till det galileiska höglandet vid sjön Genesaret,
och där vill Marjam dö: »Vid denna sjö gick han först, och han
talade till fiskare. Så vill jag mätta mina ögons lust med Genesarets
vågor, och mina ögons sista blick skall slockna ut på det galileiska
vattnet.» Jochanan känner sig ensam, »mycket nytt är uppkommet,
som jag aldrig hört av Herrans mun». »Församling? Kyrka? Det
ropa de på, och jag vet icke, vad de ropa. Mig synes den män-
niska salig, den Herren lever i anden hos», men nu vill folket »hava
många ordningar och stadgar, därmed de dock mera skilja sig från
varandra, än de samkas». Jochanan slutar dock dramat med en för-
hoppning: »Herren vet sin dag, och jag bidar glad. Om också mig
ej bör att bygga kyrkor eller församlingar, så glad skall jag tala
mitt ringa tal om kärleken ändå. Herre, har din dag gått i kvav?
Men den skall uppstå.» De båda dikterna innehålla således icke blott
en satir av den paulinska teologien, icke blott ett angrepp på huvud-
punkterna i den kristna dogmatiken i allmänhet, utan ock en protest
mot ordningar, bekännelser och stadgar överhuvud för det religiösa
livet, och även de tre synoptiska evangelierna få en gliring. Varför
— frågar Petrus och vänder sig till Johannes — skriver icke du?
3M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
