Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en banbrytare för ett realistiskt författarskap. Vi vända oss nu till
hans under denna brytningstid skrivna arbeten.
Isidoros Isidoros af Tadmor namnes redan i marsbrevet till Atterbom 1834
af Jatlmor bland de skrifter, som voro under arbete, och på hösten 1835 lästes
jam. stycket upp i Malla Silfverstolpes salong. Då Isidoros och Marjam
i själva verket blott äro delar av samma drama, är det väl ganska
säkert, att också Marjam författats vid samma tid eller 1834—1835.
Publicera dem vågade Almquist ännu icke, och båda trycktes först i
imperialupplagan 1839. Själva ämnet sammanhänger ännu med pla-
nen till Jordens blomma, och syftet var att visa, huru kristendomen
genast vid sitt första framträdande fördärvats genom hedniska inskott.
I den konversation, som efter uppläsningen av Isidoros följer i Jagt-
slottet, yttrar Frans, att han vill önska, att den nyomvände Isidoros
icke förde med sig allt för mycket av sin hedendom: »Det går icke
så fort eller lätt att bli rätt kristen ; både vetenskap och konst för-
svara länge, tror jag, sin gamla plats hos människan, innan det enkelt
heliga, det rent stora vinner seger.» Det är härom de bägge styckena
röra sig, vilka visserligen hava dramatisk form, men snarast, liksom
Ramido Marinesco, kunna betraktas såsom en berättelse i drama-
tisk form.
I Isidoros ställer Almquist först upp den helleniska hedendomen
och den äldsta kristendomen mot varandra. I olika avskuggningar
företrädes den förra av den store läkaren Isidoros och av skalden
Ceraunus, den senare av Simon (Petrus) och Jochanan (Johannes).
Ceraunus är en representant för den grekiska skönhetskult, som trots
all idealitet dock ej trängt på djupet av livets frågor, Isidoros för
den helleniska måttfullhet och harmoni, om vilka under romantikens
dagar så mycket ordats, men som då prövningarna komma, icke visa
sig nog bärkraftiga. I Simon och Jochanan möta vi Jesu personliga
lärjungar, den förre den enkle fiskaren, den senare den hängivne svär-
mare, som stått mästarens hjärta närmast. Handlingen är enkel. Under
ett par år efter frälsarens död har Jochanan vistats i Tadmor, där
Isidora, läkarens dotter, förälskat sig i honom. En jordisk kär-
lek kan Jochanan dock ej besvara, och då Simon kommer till Tad-
mor för att kalla honom till Jerusalem, följer han med. Isidora blir
då vansinnig, och nu visar sig Isidoros’ måttfullhet ej hjälpa honom.
Han blir utom sig av förtvivlan och drar ut i öknen att där finna sin
förrymda dotter. Vid en brunn i denna träffas alla ■—• Isidoros,
Ceraunus, Isidora och de bägge apostlarna — och där omvändas hed-
ningarna till kristendomen. Poeten Ceraunus hade gripits av det
sköna i Jesu levnadssaga, läkaren Isidoros av apostlarnas förmåga att
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
