Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arthurs
jagt-
Av en något liknande karaktär är Arthurs jagt1, både däri, att dik-
ten mynnar ut i kristendomens seger och att Almquists huvudintresse
nog också här varit exotismen, särskilt de främmande bretonska nam-
nen. Scotts Lady of the lake och Shaksperes King Lear ha givit
honom några motiv, men det hela synes vara en fri uppfinning på
grundvalen av de Artussagor, han läst och från vilka — samt från
Ossian — han hämtat de flesta namnen. Handlingen är ganska enkel.
Kung Arthur drar ut på jakt och möter i skogen en för honom okänd
riddare, som inbjuder honom till Sir Merwyn of Glamorgan, där han
skall skipa rätt mellan Merwyns döttrar. De äro nämligen tre, men
Merwyn äger endast tvenne slott. Vilken av de tre skall bliva lott-
lös? Arthur ger de båda slotten åt Gonerill och Melilcoma — som
starkt erinra om Shaksperes Goneril och Regan — och den tredje,
Evirallin, flyr från fäderneborgen, då hon ej vill bliva sina stolta syst-
rars tjänarinna. I skogen möter hon sedan den för henne okände
Arthur och ber honom att hämnas på konungen för den orättvisa dom
han fällt. Segerlönen skall bliva hennes hand. Arthur uppställer blott
ett villkor: då konungen ligger besegrad på rännarbanan, skall Evi-
rallin själv stöta svärdet i hans hjärta. Därpå böjer han sitt knä,
blottar sitt svärd och ber henne stöta till, ty »jag Arthur är, ligger i
banan fallen, besegrad, fången». Men Evirallin mäktar icke. Så
lyfter han henne i sadeln och för henne till sin borg. Den sista
sången skildrar, huru de bägge elaka systrarna komma till slottet att
hylla den nya drottningen, i vilken de till sin häpnad igenkänna Evi-
rallin, och huru hon förlåter dem. Därmed borde dikten vara slut,
men den har fått ett tillägg, som är mera överraskande än naturligt.
Merwyn yppar nämligen, att Evirallin ej är hans barn, utan dotter
till hertig Cador i Cornwallis. Hennes verkliga namn var Ginevra.
Därpå ber han om att bliva upptagen bland det runda bordets rid-
dare och lovar att bliva kristen, varpå Arthur för honom berättar
den gamla legenden om den heliga kalken, som det runda bordets
riddare fått att vårda. Allt detta förefaller vara ett senare inskott,
ty i diktens förra del har endast på ett ställe flyktigt antytts, att
Merwyn var hedning. Frånsett detta tillägg hör Arthurs jagt nog
till Almquists bästa versdikter, ty versen har här en klang och
en melodi som endast sällan hos honom, och det hela är ju en
ganska lyckligt funnen romantisk riddarsaga med en verkligt episk be-
rättarton.
1 I Almquists i början av 1835 utgivna Svensk språklära citerades de fyra första ver-
serna, ehuru i en något olika version. Arthurs jagt hade därför troligen skrivits i slutet
av 1834, men trycktes först i imperialupplagan 1839.
3IO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
