Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mången gång tänkt, »huru mycket förträffligare sagoverket på jakt-
slottet skulle vara, om det i stället för strödda berättelser utan sam-
manhang sins emellan bildade ett enda helt, vars delar väl vore själv-
ständiga var för sig, men tillika dock levde uti och genom varann.»
Och härvid kom han att tänka på ingenting mindre än Ferdusis stora
epos Schahnameh: »Vad kunde vara ståtligare än att i det vackra,
himmelska lugnet på hans eget slott i kretsen av ej så litet djupsinniga,
snillrika och glada anhöriga få se för sig målas någonting ditåt?» Så
gör Julianus av en tillfällighet bekantskap med en ung man, Richard
Furumo, som först förefaller vara en bonde, men inom kort avslöjar
sig såsom en man på höjden av bildning. I honom har Almquist utan
tvivel sökt teckna sitt människo- och skaldeideal. Trots sina kunskaper
och sitt snille lever Richard Furumo — alldeles som Almquist drömt —
på ett litet hemman, som han äger och själv brukar såsom en vanlig
bonde och av vilket han har en nödtorftig bärgning. Han rör sig obe-
svärat i den Löwenstjernska salongen, dit han förts av Julianus, med
vilken han blivit vän, och för konvenansen är han alldeles likgiltig. Han
är ytterst bisarr och gör, vad som faller honom in: »Jag lever som det
passar sig för mig. Jag sköter min gård, fiskar, jagar, dricker mjölk;
någon gång förr skrev jag.»
Inom moralen har han mycket egendomliga begrepp, och för
Julianus berättar han en historia, som är mycket karakteristisk både
för honom och för Almquist. Har du hört —• frågar han Julianus —
»händelsen med den vackra Magdalena?» Menar du den beryktade
torparflickan från Ulvasund, som drunknat någonstans här i skogen?
Jag såg henne aldrig, men »hörde en gammal gumma säga, att det
var ganska bra hon dog, emedan hon annars fördärvat hela ungdomen».
Hon hade stått på en klippa vid forsen, och man trodde, att hon av
en gumse blivit nedstångad i vattnet. Nej — säger Furumo — så
var det icke. Jag stod bredvid henne, när hon dog. Hon var då
nitton år, och hade i tre år varit en fallen kvinna. »Huru hon ifrån
början blev det, det hör icke hit att berätta; det tillhör egentligen boven
Anders Eriksons historia. Nog •— hon var nu nitton år. Men efter
du frågade mig, om jag icke hade kunnat hjälpa henne, efter vi stodo
varann nära, så skall jag säga dig min enfaldiga tanke, att hon var
hjälpt, när hon stupade ner i vattnet, ty, innan det skedde, var hon
till sitt sinne, sitt ansikte och sina ögons djupa uttryck helt förändrad.
Hon var åter förvandlad.» Störtade hon då sig själv ned av ånger
eller förtvivlan? »Nej!» Sedan Julianus och Furumo blivit något
mer bekanta, fortsätter den senare Magdalenas historia. Han hade
träffat henne i skogen och börjat tala med henne om hennes oskulds-
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
