Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer och hennes efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
briands så berömda skildringar från Amerikas vildmarker; där han
ger oss ett teaterlandskap, ger oss Fredrika Bremer ett verkligt, blän-
dande genom sin tropiska skönhet. Jag har särskilt fäst mig vid ett
litet stycke, en skildring av en morgonpromenad, som Fredrika Bremer
företog i Macon, därför att det så livligt erinrar om ett av de be-
römda ställena i Rousseaus Confessions och visar, vilken stor poet
den lilla, späda, socialt så intresserade kvinnan var: »Jag var tidigt
uppe andra dagen, ty det var en härlig morgon, världen såg ung
och morgonfrisk ut, och jag kände mig frisk som den. Jag gick ut
på upptäcktsresa med blott ett par bananas i min gubbe (du vet, att
jag kallar min lilla respåse så). Det var stilla ännu i staden; allt
såg nytt och friskt ut. Jag anade västerns ungdomsliv. Den bleka
halvmånen sjönk långsamt ned i ett röklikt töcken, som omgav
horisonten i väster, men över mig var himlen av skönaste azur. Träd
och gräs glänste av dagg i den stigande solen. Jag gick genom
trädplanterade gator ut ur staden och kom på en stor landsväg; tät,
mörk skog var på båda sidor. Jag gick allena; allt var tyst och
stilla, men mitt hjärta sjöng. Vad jag under hela min ungdom hade
önskat och längtat till; vad jag ansett mig vara mera än någon annan
stängd ifrån — en levande bekantskap med livets mångfaldiga gestalter
— det hade nu blivit mig till del, blivit det i ett ovanligt mått. Vand-
rade jag nu icke fri — fri såsom få äro det — i den fria, stora, nya värl-
den, fri att se och lära känna allt, vad jag ville? Var jag icke lätt och
ledig som en fågel? Min själ hade vingar och hela världen var min.»
England Av samma art som Hemmen i den nya verlden är England om hösten
omIgJjten 1851. Boken handlar huvudsakligen om de sociala förhållandena i
England, men även här kommer poeten mycket ofta fram. Fredrika
Bremer beskriver •— förträffligt — ett hem för gamla lärarinnor: »I ett
av rummen satt en gammal fru, som var sjuklig och ej mera kunde
gå ut. Hon satt i sin bekväma länstol, de matta ögonen, som lyste
likt ett par svaga ljus i det ännu vackra ansiktet, sågo ut åt ett
fönster, varifrån var en härlig utsikt över fjärran gröna, tornprydda
höjder, över vilka solen nu sjönk ner i stilla höstprakt, upplysande rum-
met, där den gamla satt. Hennes röst var svag; så var tydligen hennes
livskraft — lampan var nära att slockna. Men inom liksom utom
den gamla syntes allt fridfullt och ljust. Fredad för aggande ut-
komstbekymmer, frälsad ifrån kallt rum, knappt bord, från ödsligt
hem, kunde hon här lugnt avbida natten — sjunkande stilla likt den
sjunkande solen, som blickade in i hennes rum, vänligt som en väns
varma öga.» En dylik tavla rent av ser man framför sig. Och hur
mycket hjärta, hur mycket poesi ligger ej i denna bild!
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
