Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer och hennes efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hemmen
i den nya
verlden.
sådana som de först flöto ur pennan på papperet eller i det närmaste sä, uppstod
först flera månader efter min hemkomst, då jag med modlös och halvt motvillig
hand öppnade dessa brev till en älskad syster, som nu ej mera fanns på jorden.»
Boken består av breven till systern Agathe, endast lindrigt retuscherade, jämte
några tillägg och några andra brev. Fredrika Bremer ansåg sig skyldig att bedja
om överseende för detta tillvägagångssätt: »Jag kan ej dölja för mig själv, att de
(breven) lida av själviskhet: all autobiografis stötesten. Denna stöter icke en
systers eller broders sympatiska känsla, men stöter lätt en främmande, som
ej kan dela den. Mycket i dessa brev, som rörer mig enskilt och varit mig per-
sonligen angenämt, har jag därför vid omskrivning borttagit; men icke allt sådant,
ty det hade borttagit naturligheten av breven och den egna färgen av mitt liv
och mina förhållanden i Amerika.» Boken har också med rätta kallats en ovär-
derlig källa icke blott till Fredrika Bremers egen biografi utan ock till känne-
domen om livet i Förenta Staterna vid mitten av det förra århundradet. Men det
kan ej nekas, att dess form av familjebrev orsakat en viss brist på överskådlighet
och koncentration, och även här har Klara Johanson, som jämte Ellen Kleman
givit ut den förträffliga upplagan av Fredrika Bremers brev (1915 —1920), gjort
vår litteratur en mycket god tjänst, då hon i en enda volym gjort ett slags anto-
logi, kallad Det unga Amerika (1927), av det vidlyftigare arbetet. Dess förtjänster
hava härigenom kommit i en klarare dag.
Den, som själv rest mycket, måste givet beundra Fredrika Bremers
förmåga såsom skildrare av England och Amerika. Hon har sökt —
och även lyckats — tränga in i nästan alla förhållanden, särskilt i
dem, som oftast undgå en vanlig resande, och ett huvudparti i hennes
reseböcker behandlar samma motiv som hennes romaner: hemlivet.
För den berömda författarinnan stodo hemmen både i England och
Amerika öppna, och med Amerikas alla framstående personligheter,
män och kvinnor, trädde hon i beröring, kom dem verkligen in på
livet. Det kan ju sägas, att hon helst tecknar dem en beau, fäster
sig företrädesvis vid deras sympatiska sidor. Det sammanhängde med
hennes optimism och hennes goda hjärta. Men hon är ingalunda
någon okritisk beundrare, och då och då möter man små älskvärda
satiriska randglosor. Så t. ex. skriver hon, då hon hört Fanny
Kembles berömda recitationer, att hon med all beundran för henne
fann henne okvinnlig: jag är »mycket glad, att det finns en Fanny
Kemble i världen, men jag är mindre angelägen om, att där vore
två». Trots sin varma sympati för Emerson kan hon heller icke
riktigt följa med de s. k. transcendentalisterna i deras utflykter i
de högre rymderna. Då hon hört ett föredrag av den berömde
transcendentalisten Alcott, skrev hon: »Jag värderar uppriktigt den
sköna, goda idealistens syften och tycker mig, när jag sagt något
emot honom, höra Emersons djupa röst förebrående: Under allt dagens
buller och bång för materiella syften vill ni icke fördraga en eller två
ensliga röster, talande för tankar och grundsatser, icke säljbara eller
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
