- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 6. Efterromantiken /
82

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pressen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hovrättens president inför en talrik publik uppläste domen, hurrades det i själva
hovrätten för majestätsförbrytaren, och ännu starkare blevo hyllningarna för denne,
då han fördes från rätten. Dagen därpå var ett upplopp nära att utbryta, vilket
genom militärens ingripande antog än större dimensioner, än det förtjänade.
Slottsportarna stängdes, trupper ditkommenderades, överståthållaren, som var emot
dessa åtgärder, avskedades o. s. v. Än starkare blev rörelsen då Crusenstolpe
den 19 juli avfördes till Vaxholms fästning att avtjäna sitt straff. Nu kom det
verkligen till skottväxling, tre personer dödades och flera sårades, och oroligheterna
fortforo hela sommaren. Regeringen hade således, såsom Trolle-Wachtmeister
förespått, gjort sig grundligt impopulär, och processen mot Crusenstolpe betecknar
också vändpunkten i den av regeringen så oförsiktigt framkallade konflikten med
den allmänna meningen. Vid 1840 års riksdag segrade oppositionen, och efter
denna tid aktade man sig för att rubricera ett klander av ett regeringsbeslut
såsom majestätsförbrytelse. Crusenstolpe hade således gjort en icke oviktig
insats.

Fängelsetiden.



Både han och allmänheten voro övertygade om, att åtalet utgått från Karl
Johan personligen och Brahe. Såsom Warburg med stöd av Hartmansdorffs
anteckningar visat, är detta knappast riktigt. Konungen var först mycket tveksam
och »höll på att ångra sig», men gav slutligen vika för Hartmansdorffs och
Rosenblads påtryckningar. Att Brahe skulle varit verksam för åtalet, är i varje fall
fullkomligt obevisat, t. o. m. osannolikt.[1] Detta hade Crusenstolpe emellertid fått
för sig. Egendomligt nog hade han alldeles förbigått Brahe i sina 1834 utgivna
Skildringar, som eljes sysselsätta sig med alla mera bemärkta personer. Denna
underlåtenhet är tämligen mystisk, ehuru Crusenstolpe nog hade sina skäl, som
vi ej känna, och t. o. m. i det andra, i februari 1838 skrivna brevet i Ställningar
och förhållanden behandlar han Brahe ganska sympatiskt. Nu tog han emellertid
skadan igen, och på Vaxholms fästning skrev han i augusti ett fjärde brev i
serien Ställningar och förhållanden, vilket smugglades ut och trycktes. Det är
riktat till »Excellentissimus» och äger verkligen något av hatets medryckande
vältalighet. Med en lindrig ändring citerar han Figaros ord: »om ni vill dansa, bäste
herr greve, jag då på cittran skall spela för er» och så överhöljer han Brahe med
smädelser och gör honom ansvarig för alla de olyckor, för vilka Fäderneslandets
redaktör råkat ut: »Ni, Excellentissime, har en anboren rättighet till hela min
erkänsla, ty det är Er, jag har att tacka för allt — allt, till och med för den
enslighet, vars obehag jag nu söker skingra genom sysselsättningen att skriva
detta brev.» Vid riksdagen — fortsätter han — genomdrev jag för Er ett
statsanslag, »och när jag lyckats: huru hjärtligt Ni omfamnade mig, Excellentissime!
Och vilka Judaskyssar! Ni önskade ingenting högre än att finna ett tillfälle att
visa mig er tacksamhet. Ni har funnit det, och Ni har omfattat det med en
ridderlighet, som ägnar den förste bland ridderskapet. Också dricker jag i dag, den
19 augusti — er namnsdag och min — er skål i det fängelse, där Ni låtit
inspärra mig och där, i kraft av edra instruktioner, jag hålles avstängd från den
yttre världen på ett sätt, som ännu ingen fånge i min belägenhet varit före mig.»

Så synnerligen svåra, som man härav kunde frestas att tro, voro hans lidanden
på Vaxholms fästning dock icke. Ehuru han ju hade allting fritt, skall han under
de tre fästningsåren hava depenserat »icke mindre än 14,000 rdr banko» — en

[1] Hans svåger Sprengtporten, som var överståthållare, blev avsatt, därför att han satte
sig emot militärens ingripande i oroligheterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free