Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den religiösa evolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ytterst originell. Han höll — berättar en av hans åhörare — »sina föreläsningar
hemma hos sig själv, behövde således ej göra sig mycket besvär med sin toalett
och gjorde det ej heller. När den akademiska kvarten slog, utträdde han i
föreläsningssalen (hans föreläsningar voro alltid mycket talrikt besökta) med sin
nysstända pipa — en kolossal träskalle, som rökte hela timmen ut — och iklädd en
rock, som ursprungligen syntes ha
varit brun, men nu av smutsfläckar
och tobaksolja var så glänsande
framtill, att man icke kunde se, vad
den var gjord av. Hans föredrag
voro helt och hållet extemporerade
och röjde mycket sammanhang.»
Ehuru han personligen ej stod de
något yngre fosforisterna nära och
ej heller lär hava sympatiserat med
dem, tillhörde han, liksom de,
politiskt den yttersta högerflygeln —
såsom framgår av hans enda på
svenska utgivna filosofiska avhandling,
den förut (V, s. 477) omtalade Om
falsk och sann liberalism. I många
avseenden hans motsats var Samuel
Grubbe, både till sin karaktär och
sitt yttre uppträdande en fulländad
gentleman med en avgjord motvilja
mot alla ytterligheter, visserligen i
åsikter ganska befryndad med
nyromantikerna, till vilkas
umgängeskrets han hörde, men med en viss
dragning åt liberalism, som gjorde,
att man inom det fosforistiska lägret ej ansåg honom fullt »pålitlig». I allmänhet
sökte han medla mellan olika åsikter, och hans reservation mot den stora
kommittéens förslag till ny skolordning är ett mycket gott uttryck för hans
benägenhet att skipa rätt åt bägge hållen. Geijer, som snarare var en ytterligheternas
man, kunde därför aldrig draga fullt jämnt med den mera betänksamme Grubbe.
Strax efter »avfallet» skrev han till Järta, att han länge lidit av halvheten i sina åsikter,
»och jag såg ej utan förskräckelse följderna för ögonen, även i ett ej avlägset exempel.
Grubbes övertygelse var ifrån början och är ännu i det innersta i många stycken
besläktad med den, vartill jag kommit. Av konsiderationer har han alltid hållit
den undan. Slutet är, att han är litterärt förlorad och moraliskt förlamad.» Så
till vida torde detta vara sant, att Grubbe icke var någon handlingens man, kanske
heller icke de djärva tankarnas, men han var en fin personlighet med en god
och ovanligt klar stil.
 |
| Samuel Grubbe. Oljemålning av J. G. Sandberg 1834. Göteborgs nation, Uppsala. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
