Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en verklig riddersman, kvick och elegant i sina kanske väl många brev, fri i sin
uppfattning och i umgängeslivet älskvärd som få. Hans smak var — ehuru
visserligen utan ensidighet — avgjort tysk, i motsats till Rosensteins, han hade fått
sin uppfostran i Tyskland, hade även framträtt såsom tysk skald med ett par
diktsamlingar och hade varit personligen bekant med Goethe, Schiller, Herder,
Klopstock, Wieland samt även med det nyromantiska kotteriet, särskilt med
Schleiermacher, men även med Jean Paul, bröderna Schlegel och Tieck. Genom
bekantskapen med honom kommo Martina von Schwerins vyer således att betydligt
vidgas, och även för Tegnér fick han betydelse, ty på 1820-talet blev han skaldens nog
mest förtrogne vän, för vilken Tegnér, öppnare än för andra, blottade sitt själsliv.
1812 flyttade familjen Schwerin till landet, till den några år förut inköpta
egendomen Sireköping ej långt ifrån Landskrona, och nu började en livlig brevväxling[1]
mellan Brinkman och friherrinnan. I denna få vi en mycket åskådlig bild av
henne själv. Genom flyttningen hade hon kommit i en alldeles ny miljö, och
även i denna fann hon sig förträffligt. Ni är — skrev hon — »alltför god, min
käre Brinkman, att kalla mitt brev förtjusande. Om ni visste det sätt, varpå jag
skrivit det, skulle ni medge, att det är nästan omöjligt, att det inte där finnes
språkfel och osammanhängande tankar. Knappast har jag satt mig till skrivbordet
och börjat 1 eller 2 rader, strax hör jag någon komma, jag stannar och hör en
skarp och skorrande stämma, som säger: Söta hennes nåd, vilken kalv skall
slaktas i morgon? Eller en annan i full gråt: Herre Gud, tänk att råttorna ha
tagit tre kalkonungar i natt! Jag skickar av människorna det fortaste jag kan,
en smula förargad på kräken av alla slag. Jag återtager min penna, och vips
kommer en annan och säger på sin barbariska dialekt: Ack, jag har en gräbba,
som har en sådan skräckelig klämsel. Dessa ord, som väl äro helt och hållet
obegripliga för er, får jag väl lov att bokstavligen översätta så här: att det är en
tjänstflicka, som har ont i magen.» Friherrinnan hade således ej mycken tid att
skriva brev och att läsa, men på denna tid förstod hon att taga vara: »När jag
säger, att jag läser, betyder detta, att jag däråt ägnar två hela timmar av dagen,
ty för återstoden är jag verkligen så upptagen av göromål av alla slag och av
omsorgerna om barnen, att jag först mot aftonen kan med lugn hängiva mig åt
mina älsklingssysselsättningar.» Trots dessa korta, från hushållsbestyren
undanryckta timmar blev hon likväl en mycket beläst dam — i fransk, tysk, engelsk
och nordisk litteratur — med ett gott omdöme och en fin smak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
