- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken /
548

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att han varit väl naiv, då han räknat på Leopolds medarbetarskap i
en tidskrift med denna liberala blick på litteraturen: »Till Leopold har
jag icke skrivit och tänker knappast göra det. Vi ha allt för få
beröringspunkter. Hans genie gör jag all rättvisa, men i hans
kungsträdgård växer väl knappast litteraturens planta åter upp.» Under
förra delen av året var Tegnér emellertid ganska ivrig för sitt projekt.
Han skaffade en förläggare — bokhandlaren Wiborg i Stockholm —
gjorde upp en plan för det hela, som han underställde Rosenstein,
och sökte även skaffa medarbetare. Listan var ganska ståtlig:
Leopold, Rosenstein, Oxenstierna, G. G. Adlerbeth, Järta, Adlersparre,
A. G. Mörner, Franzén och Wallin — således gamla gustavianer och
forna juntabröder. Resultatet blev emellertid det sämsta möjliga:
ingen av de tilltänkta medarbetarna skickade in en enda rad till
den utsatta terminen, och karakteristiskt nog var även Tegnér själv
bland de försumlige. Kanslirådet Leopold — skrev Wiborg — »ger
hela företaget förlorat och detta utan synnerlig förtrytelse; fast
mer, tror jag, fägnar det honom hemligen, att planen misslyckats».
Försöket att bilda ett »neutrernas» parti hade således grundligen
misslyckats, och det var ej att undra på, då den tillämnade
koalitionens medlemmar stodo på alldeles olika ståndpunkter och således
omöjligen kunde bilda ett parti. I september 1816 hade Tegnér också
alldeles övergivit hela planen och skrev till vännen Lundblad: »Bäst
är, att en var sköter sig själv. Med förenade krafter — helst när
intressena och åsikterna äro så åtskilda — åstadkommer man i
längden ingenting annat än söndring. Jag var en narr, som någonsin tänkte
annorlunda. I litteraturen har ingen någon annan existens, än den
han själv, lik vilden, kan försvara. Min julle skall jag alltid bärga.»

Jubeltalet 1817.



Han skulle således gå fram — ensam. Dittills hade han ingenting
publicerat mot nyromantiken, ty Hammarspik, Nyåret 1816 och
gravdikten över Elof Tegnér voro otryckta. Dess kraftigare verkade det
slag, som han utdelade under året 1817. Under senhösten detta år
höll Lunds universitet sin jubelfest i anledning av Luthers reformation.
Festen varade i fem dagar, och under en av dessa — den 4
november — uppträdde Tegnér. Hans tal är det säkerligen ståtligaste, som
dittills hållits på svenskt språk, och högre hade den svenska prosan
dittills icke nått — har kanske ej heller senare gjort det. Det är
icke blott ett gnistrande fyrverkeri av geniala bilder, utan gömmer
även en fond av nya, banbrytande tankar. Själva reformationen
bildade — betecknande för Tegnér — blott utgångspunkten för den
trosbekännelse, han i dagens frågor ville avlägga, och hans uppfattning
av reformationen är — så vitt vår tid kan bedöma den — knappast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0646.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free