Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till framställningsformen svårtillgängliga etik i Schiller fått en
stilistiskt klar tolk, vilken dessutom modifierat Kants stränga pliktlära i en
estetisk riktning, som särskilt var i samklang med Tegnérs naturell.
När Tegnér först gjort bekantskap med den store tyske skalden, är
ej känt. I Myhrmans bibliotek tyckas hans arbeten ej hava funnits,
och det är först 1805, vi möta en dikt, i vilken Schillers inflytande
är påtagligt. Det är Kulturen. Dikten, som i viss mån är riktad
mot Rousseaus förkastelsedom över konster och vetenskaper, ger
liksom förut Franzén i Sången öfver Creutz och senare Geijer i
Inbillningskraften en överblick över världshistoriens olika perioder.
Dess början, skildringen av den helleniska kulturen, är tydligen
inspirerad av Schillers Die Götter Griechenlands och Die Künstler, och
även fortsättningen står i beroende av hans översikt i Über
Völkerwanderung, Kreuzzüge und Mittelalter. Hela dikten är fylld av
Schillers strålande ljusa framtidstro och hans kulturentusiasm. I sin helhet
— yttrar Santesson i sin utförliga analys av dikten — står Kulturen
»i Schillers tecken och sammanfattar rikt och mångsidigt drag från
hans diktning, hans historiska författarskap och hans estetiska
spekulation. Själva diktionen är även i hög grad schillersk. Den lyriska
prosan hos Schiller överföres omedelbart till poesi och bild.» Även
i Försonligheten (1806) spåra vi Schillers inflytande. Det är dennes
An die Freude, som här går igen och förenar sig med minnena från
Oskuldens religion. Högst bland dessa av Schiller påverkade
ungdomsdikter står mästerverket under denna tid: Det eviga, som
trycktes i Wallmarks Journal i februari 1810 och väl skrivits i slutet av
föregående år. I den äldsta avfattningen, före tryckningen, är den
klart riktad mot den napoleonska våldspolitik, som kostat oss
Finland. Det tidspolitiska bildar dock blott bakgrunden för den höga,
etiska idealism, skalden här förkunnar i verser, som äro mejslade i en
klassisk lapidarstil, till vilken vår litteratur förut knappt har något
motstycke:
Väl formar den starke med svärdet sin värld,
Väl flyga som örnar hans rykten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örnarna tröttna i flykten.
Vad våldet kan skapa är vanskligt och kort.
Det dör som en stormvind i öcknen bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
