Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
parti, »som predikade konungamaktens gudomliga, absoluta rätt och den oinskränkta
hörsamhetsplikten», och ett motparti, som icke blott av religiösa skäl fann ett
motstånd rättfärdigat, utan ock fordrade, att »de utvaldas församling» skulle härska.
Skulle då ej »den författning, de i världsligt avseende funno sig befogade att
yrka, inrättas efter mönstret av deras kyrkoförfattning, livas av en republikansk,
demokratisk anda?» De båda motsatserna, feodalism och republikanism, stodo
här således ånyo mot varandra. Försoningen mellan bägge skedde först genom
den nya engelska revolutionen 1688. Huvudskillnaden mellan de bägge partier,
som under ett halvt århundrade kämpat mot varandra, »låg i det olika begreppet
om den rättmätiga statsmaktens natur och ursprung, som å ena sidan härleddes
från konungens gudomliga rätt och å andra sådan från folket». Kompromissen
skedde därigenom, att rojalisterna nödgades »låta personen fara, likväl med
bibehållandet av den rojalistiska principen... Revolutionen var därföre till sitt
egentliga väsende ett fördrag emellan de tvenne olika samhällsprinciperna.»
Karaktären av detta fördrag har man emellertid uppfattat orätt, emedan man sett det i
det ljus, som Locke givit i sin bekanta avhandling On government.
Revolutionen var nämligen icke en tillämpning av Lockes statslära, utan denna var
tvärtom ämnad, att »rättfärdiga den revolution, som stadgade Englands lyckliga
författning. Författaren hade därigenom den stora fördel, att de resultater,
vartill han skulle komma, redan voro i verkligheten givna; han underlade dem
blott sina principer. I sammanhanget mellan bägge ligger hans svaga sida, ty
detta sammanhang är löst, otillräckligt och finnes ofta blott genom en stor
tvetydighet, i följd varav han förutsätter det, som skulle bevisas.» Den engelska
författningens väsen låg djupare än Lockes teori om statsmaktens delning. Om
en dylik jämvikt »skall äga någon verklig betydelse eller ej, kommer likväl helt och
hållet an på sättet, huru den fattas och yttrar sig. Den kan ha en ganska sund
mening. Men menar man därmed blott tvenne eller flera i staten varann
motvägande yttre makter eller i allmänhet en jämvikt av makt, så är jämvikten
själv endast en förklädd, för ögonblicket vilande fiendskap, och Hobbes skulle
med skäl kunna invända, att detta blott tjänte till att inom själva den högsta
makten förlägga den strid, som just genom inrättandet av en högsta makt bort
upphöra.» Den engelska revolutionen innebar något annat. Den erkände både
den feodala och den republikanska principen. Den var, »om ej till formen, dock
till saken ett fördrag emellan båda dessa principer eller deras representanter i
samhället. Följden av denna avhandling skall visa, huruvida ej ett sådant är det
enda verkliga samhällsfördrag, som kan slutas.»
I denna sats mynnar den del av avhandlingen ut, som trycktes.
Konservativ kan den ej kallas; den är tvärtom ett försök att
objektivt skipa rätt åt bägge hållen, och den slutar med en hyllning åt
den konstitution, som då var den friaste i Europa. Själva
synpunkterna äro, ehuru fördjupade, desamma, som komma fram i Geijers brev
från England, och hans sympatier följa snarare den republikanska
principens förfäktare än deras motståndare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
