Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folklivet han studerar och publikens sätt att reagera; detta är även hans
huvudintresse, då han åhör diskussionerna i parlamentet och på de politiska mötena. Till
en början kände han sig frånstött både av den engelska naturen och av folkets
karaktär och vanor. Men så småningom imponeras han, mot slutet av resan
blir han nästan varm, och vi få ett levande intryck av detta old, merry England,
som vi nu så väl känna från Addison och Dickens — icke så litet brutalt, men
kraftigt, originellt, innerst ridderligt och kärnsunt, avvikande från franskt, tyskt
och svenskt nationallynne. Blanck har jämfört Geijer såsom folklivsskildrare med
Linné, Wallenberg och Atterbom. Linné skildrar framför allt naturen, och
människorna få där plats endast såsom en del av denna, såsom ett slags
staffagefigurer. Wallenberg ger oss mest sina egna intryck, analyserar sin egen
personlighet, och Atterbom lever i Italien och Tyskland i en drömvärld samt ser
människorna genom nyromantikens slöja. Geijer är den förste, som verkligen ser och
söker tränga in i egendomligheterna hos den folkkaraktär, han möter. Såsom
idealistisk filosof hade han naturligtvis svårt att sympatisera med engelsmännens
praktiska, fantasilösa syn på livet, deras utilism och deras förvärvsbegär, och han
kände sig upprörd över deras okunnighet om den samtida tyska filosofien. Men
då han kom in på Börsen, fick han mot sin vilja en stark känsla av storheten i
Englands världsomfattande industri och handel: »Här har jag stått hela timmar
— den enda betraktande lätting jag kunnat märka — jag har stått där,
funderande över den sysselsatta skaran, som rört sig för min blick, och lärt mig att ej
mera undra på deras iver, den uppmärksamhet, som spänner alla deras muskler,
deras käcka och liksom efter vinst spårande blick, då jag betänkt, att ett ord, ett
handslag, några rader skickar seglare, återkallar seglare över alla hav, sätter
tusen armar i rörelse för att skaffa en vara, som tusende armar behövts att
förfärdiga, och kanske i ödemarkens djup lastar karavanen med skatter, vilka efter
gången genom okända länder och en oberäknelig mängd av ägare slutligen ändå
nå den världsbehärskande européens hand. Jag har — tillägger han i sina
anteckningar — tyckt mig stå bakom förhänget av ett skådespel, för vilket scenen
är världen.» — Man märker, att påbrået från den värmländska bruksägarsläkten
här bryter fram. Kort därefter såg han sjömanshospitalet i Greenwich: »Mångas
ansikten voro krutsprängda, de flestas bruna som mahogny och brända av solen
under många luftstreck, men förnöjsamhet och en trotsig ärlighet lyste ur deras
blick. Det land, som så lönar den tappre seglaren, förtjänar att vara den första
sjömakt i världen, och här skulle jag själv av allt hjärta instämt i engelsmännens
nationalsång: Britannien härskar över böljorna.» Jag kom — erkänner han mot
slutet av sitt uppehåll i England — »hit med fördomar emot folket: det är en
nation, hos vilken begäret efter vinst och en trång egennytta förkvävt allt vackert
och ädelt, tänkte jag vid mig själv. Det var ett svenskt betraktelsesätt, hämtat
från en ofärdig stat, där förbindelsen emellan allmän och egen nytta ofta är så
litet märkbar. Här känner den var man, och det finns i allmänhet ingen
redligare människa än den egennyttige, industrielle engelsmannen, ifrån köpmannen
ned till hantverkaren. Det må komma av klokhet eller ärlighet. Men sådan är
händelsen.» Med de engelska sederna och bruken försonade han sig snart, då
han fått se dem på närmare håll. För att bättre lära sig engelska ackorderade
han och Schinkel in sig hos en frikyrklig präst i Stoke-Newington ej långt från
London, och där fann han sig förträffligt. Med den humor, som så ofta
kommer fram i dessa engelska brev, skildrar han hemvanorna hos den engelska
prästfamiljen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
