Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin och den religiösa rörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han börjat vända sig mot neologien och närmat sig den nyromantiska
uppfattningen — dock i en viktig punkt icke helt, och samarbetet mellan honom och
den nya skolan blev därför av kort varaktighet. Anledningen till brytningen var
just Wallin. Tvistefrågan gällde det fornåldriga bibelspråk, på vilket Wallin,
liksom nyromantikerna, höll, under det att Ödmann fortfarande dels ville förtydliga
och modernisera detta, dels lade en huvudvikt på den filologiska noggrannheten.
Med anledning av ett företal, som Wallin skrivit till ett arbete, riktade Ödmann
i Swensk Literatur-Tidning en kritik mot Wallins uppfattning, och på grund av sin
auktoritet fick han, trots Palmblads betänkligheter, in den i tidningen.
Hammarsköld tog nu mycket illa vid sig, och i Stockholms-Posten, som eljes snarast var
den gamla skolans organ, tryckte han en artikel, i vilken han prisade Wallin för
den grundlighet och värme, med vilken han »höjt sin röst för vår gamla bibel»
och det gamla bibelspråket, som var »oföränderligt och odödligt, emedan det ej
mer är levande». Det ifrågavarande företalet — skrev han till Palmblad — är
av Wallin, »en man, vilken vi för hans andra skrifter så hårt anfallit. Vad blir
följden av denna händelse? Jo, nu säges det: de där herrarna ha alltid så ivrigt
yrkat bibehålla det gamla, men nu, för det att Wallin yrkar detsamma, kasta de
ett tu tre om meningen, vända sig emot honom.» Palmblad sökte lugna den
andres upprörda känslor: »Om jag är svag för Ödmann, är du det än mer för
Wallin, efter han kastat sig i dina armar. Och till vem har redaktionen de största
förbindelser? Dock nu har Wallin rätt, och hans sak skall försvaras, och det
kanske utan att redaktionen komprometterar sig.» Det sista lyckades tyvärr
icke, och Ödmann, van att kommendera sin fakultet, var heller icke vidare lätt
att hantera.
Palmblads bebådade inlägg kom i form av en recension i första och följande
nummer av Swensk Literatur-Tidnings årgång 1815 över Ödmanns översättning
av Matthæus-evangeliet. Bland tecknen — så börjar den — »av en återväckt
åhåga för en högre och ädlare själsodling är väl intet mera fröjdefullt än det
deltagande för det religiösa sinnets nydaning, vilket de senare åren i vårt
fädernesland alltmer börjat utbreda sig». Till dessa tecken hörde ock intresset för de
heliga urkunderna själva. Det är dock mindre viktigt, om man återger en
grekisk fras med yttersta kanten av tempelberget eller med tinnarna av templet, utan
det angelägna är, att »lagens bud och evangelii löften icke blott till innehållet
riktigt återgivas, utan även att de uti ett likstämt tungomål, i hela kraften av sin
uråldriga enkelhet, i hela behaget av österlandets sinnliga omklädnad uttolkas för
kristenheten». I Tyskland hade många filologiskt noggranna tolkningar utkommit,
»men ännu begagnas överallt den lutherska kodex, och om vid tvistiga ställen
och särskilda kuriositeter den månglärde Michaelis av de vettgiriga rådfrågas,
lära dock få givas, som då de söka tröst och hugsvalelse för hjärtat, det sanna
livsens bröd för själen, ej hellre njuta av Luthers kärna än av den djuplärde
filologens märg- och saftlösa spis». Recensenten — fortsätter han — erkänner
»sig helt och hållet vara av den stora myckenhetens mening, som yrkar, att gamla
texten icke måtte omarbetas, endast genomses och misstagen rättas», och han var
glad att för sin mening »kunna åberopa, vad en aktningsvärd författare med så
mycken ädel vältalighet anför i företalet till Kohlrauschs Den h. skrifts läror»
d. v. s. Wallin. Så diplomatisk, som Palmblad än velat vara, misslyckades han
totalt. Ödmann blev ursinnig, bröt oåterkalleligen med den nya skolan och
övergick till Wallmarks Journal, där han införde en vidlyftig motskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
