Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Järta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förslag svarade Palmblad i en mästerlig recension av Odalmannen, i
vilken han med skärpa tillbakavisade de gamla beskyllningarna mot
den nya skolan, att den ringaktat all äldre litteratur m. m. Han
visade vidare upp, att de satser, som Odalmannen förkunnade, så litet
voro den nyromantiska skolan främmande eller stridande mot dess
program, att de redan förut uttalats av denna. Ej heller
fredsförslaget var något nytt. Redan 1821 hade det framlagts av Atterbom,
och likaså hade den nya skolan framhållit, att dess fiende numera
icke var den gamla skolan, som var död och icke längre existerade,
utan den, mot vilken också Odalmannen riktade sina vapen: »det
besynnerliga sällskap, som kallar sig publicister och, likt gräshoppor
nedsvärmade på fäderneslandets andliga odlingsfält, där hotar
bortfräta allt vad liv och själ äger». Palmblad erkänner, att han känt
sig stött över förlikningsförslagets blandning av halv välvilja och halv
fientlighet. Men — fortsätter han — »det ädla uppsåt, det redliga
allvar, som talar i hans utlåtande, har uppmanat oss att bemöta det
med en lika osminkad ärlighet.... Det har därför fägnat oss, att
han i det hela erkänner åtminstone välmeningen av vår syftning. Icke
heller förolämpas vi, om sådana män vilja göra oss uppmärksamma
på begångna eller tillkommande felsteg. Men vi önska, att dessa
förebråelser, om möjligt, hädanefter yttras med en smula mindre
förnämhet.» Till sist sammanfattar Palmblad resultatet av sin långa
granskning: »Recensenten har ansett sig skyldig att göra full rättvisa
åt det fria och friska sinne, det nit för verklig kunskap, det förakt
mot ledarne av bifallsropen för dagen, varav herr Järtas tidskrift
alltigenom lämnar omisskännliga prov. I hans poemer visar sig en över
medelmåttan stigen talent, en glödande fosterlandskänsla, en med
smak naturmålande bildrikhet, ett skönt språk. De blixtar av snille,
som redan här ofta slå läsarens uppmärksamhet, genomskimra ännu
talrikare hans prosaiska uppsatser, i vilka väl inga rent av nya och
ohörda idéer förekomma, men en viktig och i det offentliga livet
ingripande huvudåsikt framställes på ett lättfattligt och angenämt sätt.
Därigenom bildar i synnerhet avhandlingen Om statistik en värdig länk
i kedjan av de expositioner, i vilka denna åsikt blivit utvecklad,
alltsedan den i skriften om Feodalism och republikanism först framträdde
med en större fullständighet av sina karakteristiska grunddrag.
Föredraget utmärker sig genom klarhet, livlighet och en kvickhet, som
ej blott leker, utan på många ställen drabbar målet med geniets
ljungeld.»
Uppsalaskolan hade således mottagit fredsanbudet, men samtidigt
hävdat både sin prioritet och sin självständighet. I själva verket var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
