Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Goticismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förbundets insatser.
Ling var i själva verket den ende av förbundets poeter, som vistades i
Stockholm, men karakteristiskt nog fick han, som sagt, icke in något enda poem i
Iduna. Genom Tegnér erbjöd han Agne, men fick avslag. Emellertid torde han
hava haft en viss betydelse för förbundet. Såsom vi minnas höll Ling under åren
1814—1817 föreläsningar över de nordiska myternas användning i skön konst och
tyckes hava intresserat en ej med säkerhet känd mecenat för saken. Vid stämman
den 10 juni 1817 föredrogs en skrivelse från denne, i vilken han utsatte ett pris
å 50 dukater till »belöning och uppmuntran för dem bland Sveriges och Norges
konstnärer, som ur den nordiska mytologien hämta ämnen för sina framställningar
i bildande konst». Med anledning härav tillsatte förbundet en jury, och till
tävlingen inkommo icke mindre än 27 arbeten i målning, skulptur och teckning. Men
innan domen fallit, sprang en bomb. Vid stämman den 16 november 1817
föredrog Adlerbeth en av Geijer insänd uppsats: Betraktelser i afseende på de
nordiska myternas användande i skön konst. Dessa »betraktelser» mottogos med
»enhälligt» bifall, och förbundet beslöt, att de skulle tryckas i nästa häfte av Iduna.
Då Geijer i denna uppsats uttalade sina tvivelsmål om möjligheten av den
nordiska mytologiens användbarhet inom skön konst, var det ju ej så egendomligt,
att Ling vid stämman den 30 december anmälde sitt utträde ur förbundet, som
uttalat sig i två motsatta riktningar. Förbundets inkonsekvens stannade likväl ej
härvid. Sedan juryn fällt sin dom, väckte två förbundsbröder vid stämman den
16 februari 1818 förslag om en stor nordisk konstutställning, varigenom nya medel
genom en måttlig inträdesavgift kunde beredas att främja de nordiska myternas
användning i skön konst. Dylika utställningar, anordnade av Götiska förbundet,
kommo nu också till stånd, och med anledning härav började man även att
invälja konstnärer, först Byström, som invalts redan 1816, sedan (1818) målaren
Fahlcrantz, tecknaren Limnell, målarna Sandberg och Mörner. I kapitlet om
Geijer skola vi vidare återkomma till denna stridsfråga. Denna visar i varje fall,
att Geijers och Götiska förbundets åsikter om goticismen alls icke sammanföllo.
Viktigast av förbundets insatser var naturligtvis dess tidskrift. Under 1811
utkommo två häften, 1812—1814 ett om året, sedermera intill 1824 fem, varefter
företaget avstannade; 1845, året efter Adlerbeths död, utgavs till sist ett sluthäfte,
så att hela antalet häften steg till elva. För de tre första häftena var Geijer
redaktör, men sedan han definitivt flyttat till Uppsala, övertog Adlerbeth i
början av 1813 redaktörsskapet. Uppsatserna i tidskriften begränsa sig i regeln till
historiska och arkeologiska ämnen, likaså recensionerna, varjämte Iduna innehöll
åtskilliga översättningar från isländskan. Av dikterna äro de flesta av Géijer
och Tegnér, vilken från och med det tredje häftet blev den avgjort flitigaste
medarbetaren och som här publicerade de första Frithiofromanserna. Även Afzelius
fick här in några av sina poem, och i det tionde häftet (1824) möter man
Nicanders Runor samt en dikt av Bernhard von Beskow.
Frånser man Geijers och Tegnérs dikter samt den förres mera allmänt hållna
uppsatser, som i det följande skola behandlas, var Iduna en övervägande
antikvarisk tidskrift och har såsom sådan utan tvivel haft en ej ringa betydelse.
Genom rudbeckianernas fantasterier hade fornforskningen under 1700-talet kommit i
vanrykte, och Götiska förbundet gjorde därför en god gärning, då det ånyo
riktade uppmärksamheten på detta forskningsfält. För den fornnordiska filologien ha
förbundets medlemmar likväl gjort mindre, än man kunnat vänta. I det första
häftet förekommo Geijers förut omtalade tre översättningar; i det tredje häftet
möter man Afzelius’ text och översättning av Voluspa (vilka dock till en väsentlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0427.html
