Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goticismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utkommo 1812 fem sånger, 1814 femton (de fem äldre i omarbetad form och
ytterligare tio), varefter fortsättningen avstannade. Geijers barska kritik är
onekligen den mest träffande. Till Atterbom skrev han: »Jag har aldrig sport ett så
ofantligt poetiskt misstag, genomdrivet med så ohjälplig hårdnackenhet», och till
Adlerbeth: »Jag har nu läst Lings Gylfe och måste, oaktat min goda vilja,
erkänna den för ett i det hela fullkomligt misslyckat arbete. Just detta hela, denna
plan, på vilken Ling sätter så mycket värde, är det ohjälpligt misslyckade.» Från
början hade Ling nog blott tänkt att utvidga Lyceumdikten d. v. s. i allegorisk
form behandla Finlands förlust, men olyckligtvis utvidgade han den till att
behandla Sveriges hela historia under åren 1808—1813, fortfarande såsom en
fornnordisk allegori. På det smycke, som Gylfe (Sverige) bär och som »Söderns
dvärgar» smitt, har den nedrige Loke ristat runor, som förlamat den nordiska kraften,
och till råga på sin ondska lockar han Gylfes unge jarl (Gustav IV Adolf) att ingå
förbund med jotarne (ryssarne) i kampen mot fräknemännen (fransmännen). Då Gylfe
druckit jul med sina hovkämpar (de olika svenska landskapen), förmår Loke
Jotunadrotten att sluta fred med fräknemännen. Jotarne i förbund med Dan och Nore
vända sig nu mot Gylfe och söka röva Aura från honom, varvid den borg, som
Gylfe byggt åt Aura (Sveaborg), genom Lokes förräderi faller i jotarnes händer.
I samma stil fortsätter denna besynnerliga allegori. Loke förmår Hel att låta
döden (fältsjukan) rasa i Gylfes läger, Gylfes »yrande jarl» (Gustav IV Adolf) blir
avsatt, och en ny jarl (Karl August), »god som Balder», utsedd på allshärjartinget.
Loke far då till Hel och får av henne tre dödspilar, som avskjutas mot jarlen,
vilken livlös sjunker till marken. Sedan utses en ny jarl från Valland (Karl Johan),
enligt nornornas beslut ingår Gylfe därpå förbund med jotarne mot
Vallandsdrotten (Napoleon). Dan tvingas att åt Gylfe avstå Nore, som likväl på Lokes
tillskyndan gör motstånd, och i den femtonde sången får Gylfe i ett slags
trollspegel, som Idun räcker honom, se, huru Aura åter närmar sig honom.
[1]
Dikten slutar med en hyllning åt Karl Johan. Han får bukt på Nore, och då
Gylfe, som här ganska mycket erinrar om Karl XIII, förklarar, att »djupt är av
Nore jag sårad vorden», så svarar jarlen:
»Ej bör mellan eder än blodet rinna;
Försökom med blidhet att Nore vinna.
Se, Auka-Tors hammar i handen jag fått.
Men Nore den stolte jag ännu vill skona.
Om Nore gör vänskap med Nordens drott,
Då har du en dubbel seger ju fått?
Ty svårt är att utgjutet blod försona.»
Så talade jarlen till drotten i Norden,
Och Gylfe vart tröstad av dessa orden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
