- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken /
300

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stagnelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I den antika sagans form hava vi här således Kristi död och
nedstigande till helvetet. Så följer den tredje drömmen. »Ett bättre
släkte tycktes nu bebo en bättre jord», svärden smiddes om till liar,
spjuten till plogbillar, och vid min sida stod Eurydice, skön som
fordom. »Gläds Orfeus, sade hon, vi träffas snart. Den store Pan har
lossat Hades’ fångar.» Den tredje drömmen bådade Kristi återkomst.

Dramats handling uppbäres av samma kristna symbolik. Orfeus
förföljes av de fanatiska, Dionysosdyrkande bacchanterna. För dessa
berättar korförerskan om en dröm, som hon haft. I denna hade hon
skådat livsnjutningens gud, men blek och dyster, och till henne hade
han talat om den från underjorden återvände Orfeus:

Nyss återvänd ur bleka maners ödemark,
Ur spökens famntag, nyss vid avgrundshundens tjut
Invigd i grymma eumeniders hemlighet,
En väg till Orcus åt Deukalions barn han lär,
Självskapta smärtors gamla, länge kända väg.
Ej klingar från hans gyllne strängar vinets lov,
Ej helig kvinnokärleks, ej sällskaplig fröjds.
I skogars djup, tartariskt vilda öknars famn,
Där inga fauner dansa, inga nymfer le,
Lärjungar, grymt bedragna, ledas av hans röst.
Ej sådan var den bana, som till ljusets värld
Min nåd och vishet föreskrivit Pyrrhas ätt.


Mot den asketism, till vars förkunnare Dionysos här gör Orfeus,
ställes den ljusa, glada livssyn, som druvans gud givit människan.
Bacchanterna gripas efter denna berättelse av raseri och storma ut
för att med sina thyrser dräpa den dystre siaren. Förföljd av dem
kommer Orfeus in på scenen, ber några herdar om skydd, och de
visa honom ett gömställe i en grotta. Orfeus uppmanar dem då
att icke förråda »en gammal man, som mente er så väl», och så
upprepas legenden om Judas’ förräderi. En av herdarna, den unge
Hermas, älskar Polydora, en av bacchanterna, och då dessa nu komma
och spörja efter siarens gömställe, faller han inför Polydoras skönhet.
Såsom alltid hos Stagnelius orsakas syndafallet av den sinnliga
kärleken till kvinnan:

Som lön för dina suckar, som min ömhetspant,
En festlig brudnatt jag dig ämnat vid min barm,
På rosors bädd i näktergalomklingad lund.
Men vid den gud, som mäktigt skakar nu min själ,
En större gud än Cyprias kogerprydde son,
Vid denna thyrs jag svär: upplöst är vårt förbund,
Om du ej uppenbarar Orphei tillflyktsort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free