Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Uppsala-romantikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mitt liv var natt. Invid Tatarens älver
Jag mina tårbestänkta lagrar skar.
Lik eolsharpan, som för vindar skälver,
Min lyra gav på mina suckar svar;
Och som på nattens himlarymd sig välver
Ett irrsken fram, min Leonora var
En drömbild blott, som milt emot mig myste,
Så länge diktens strålar den belyste.
Men frågar man: vad innehåller egentligen detta så berömda poem,
så blir svaret: mycket litet. Nicanders Tasso är en poet, som skrivit
vackra verser, vilka väckt samtidens hänförelse, men om något som
han velat, talar dikten intet. Den sysselsätter sig nästan uteslutande
med den pompösa hyllning, som Rom ville ägna den store skalden,
och här kommer Nicanders hela ytlighet fram. Tasso skall
lagerkrönas på Capitolium, men dör, innan han mottagit utmärkelsen. Det
är diktens innehåll. Böök gör här en slående riktig observation.
Nicander var naivt fåfäng, och för den fåfänge är mänsklig storhet
alltid detsamma som ryktbarhet. Det var mindre Tassos diktning än
hans ryktbarhet, som hänförde Nicander, och hans dikt »besjunger
lagerkröningen, den poetiska celebriteten i dess mest festliga och
dekorativa form». Det hela är en teaterscen, som verkar såsom en
tavla av Makart — färgrik, men tom.
Nicander började sin diktarbana, kort innan striden mellan den
gamla och den nya skolan avblåstes, och då han kom till Uppsala var
romantiken där på högsta modet. Nicander blev nu vän med
Törneros, introducerades hos Malla Silfverstolpe, blev medarbetare i de
poetiska kalendrarna och räknades i följd härav helt naturligt till den
nyromantiska skolan. Detta framgår även av de recensioner över
hans dikter, som de olika partiorganen innehöllo. Under det att
Swensk Literatur-Tidning yttrade sig mycket erkännsamt om honom,
hade Allmänna Journalen endast hån för den unge skalden.
Tidningen, som kort förut (1 dec. 1820) kallat Leopolds Oden »detta
koturnens mästerstycke, varöver svenska scenen med skäl kan vara
stolt, som på andra språk äger få rivaler och på vårt eget blott ett
enda, den yngre dottern av samma skald» — denna tidning skrev
(1821 nr. 67) om Runesvärdet, att stycket handlade om den kristna
lärans införande i Sverige: »Att för övrigt uppgiva dess innehåll är
verkligen icke lätt, ehuru recensenten haft mod nog att genomläsa det.
Handlingen räcker ungefär ett år. Här förefalla väl åtskilliga
underverk, omvändelser, motstånd av den onde anden, spöksyner, drömmar,
aningar m. m., men det man egentligen kunnat, icke vänta, men
fordra, en sann teckning av striden mellan den gamla och den nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0276.html
