Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmsromantikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ortbeskrivning. Det är samtidigt ett politiskt och socialt manifest av en
romantiker, som hjärtligt hatade »hyperboreernas republik» och ville
hålla sin bygd fri från nya tiders villor.
Leonhard Rääf var född 1786 såsom son till lagman Rääf på
Thomestorp i Kisa socken av Östergötland. Bland mina ättemän —
säger han i sin tillegnan — »hava många stritt i edra tappra krigares
leder. Min farfaders fader föll vid greve Stenbocks fötter, då han
vid Hälsingborg, biträdd av Ydres söner, räddade Skåne åt Sverige,
riket åt sin frånvarande konung. Nära 40 år har min fader varit
eder rättvise, skonsamme och avhållne domare, och att I välvilligt
ihågkommen, vad jag själv till edert gemensamma eller enskilda gagn
kunnat uträtta, har jag nogsamt röjt genom en tillgivenhet, som gjort
min levnad bland eder fridfull och lycklig.» Detta klingar ju nästan
som ett trontal av den gamle kung Gösta, och Leonhard Rääf hade
för sina Ydrebor också blivit något i den stilen. Över sin börd var
han stolt och höll på att tillhöra en gammal jordbrukarsläkt,
»storbondeätt» — så vida man skulle använda medeltidens språkbruk.
Min släkt — skrev han i sin självbiografi — »har alltid varit besuten
och förstått att med anständig hushållning bevara sitt eget utan att
eftersträva statens vanskliga bidrag». Hans far hade dött 1810, och
Rääf fick då avbryta sin nyss började tjänstemannabana (i
Riksarkivet) för att övertaga skötseln av familjeegendomarna, först
Thomestorp, varifrån han dock 1822 flyttade till Ydre härad, där han hade
egendomarna Bulsjö och Forsnäs. Det var där han åldrades såsom
den inom sitt härad allsvåldige bondehövdingen.
Mot den nya tiden var den gamle Ydredrotten icke blid. I det
sista band, som han själv utgav av sin häradsbeskrivning, hälsar han
invånarna i Ydre med dessa bistra ord: »Av eder alle äro nogsamt
kände de svåra sjukdomar, jag under senaste åren genomgått, de stora
förändringar, som inträffat uti mitt hus, och att dessa bördor, jämte
den ökade ålderdomens, utgjort hindren för fortsättningen av det arbete,
jag börjat över eder fordom lyckliga och rika bygd. Fordom! Ty
med en bedrövelse, mot vilken alla enskilda sorger äro obetydligheter,
ser jag, huru år från år överflödet, dagdriveriet och vinglet, alstrade
av lagar, som orda frihet och skapa självsvåld, uttränga även här den
gamla tarvligheten, fliten och redligheten», och så följer en lång
uppräkning av den nya tidens alla försyndelser. Mest synes det hava
smärtat honom att se, »huru I låten förleda Eder av ohejdade
svärmare och landstrykande lättingar, som finna bekvämligt att söka sitt
uppehälle och sin utkomst genom edert begär att avhöra och löna
deras vidunderliga predikningar och läror, varigenom de till hat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
