Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmsromantikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förträffligt, oöverträffligt... I det ögonblick, Askelöf satt vid ett
gott middagsbord, var han icke längre publicist, Brahetjänare,
konservatismens organ, utan rätt och slätt ätare med smak. Han ägde
allt för mycken spiritualitet för att sammanblanda saker, som icke
hörde till hopa, och han var icke den man, som kunde göra sig
skyldig till en dylik sottise som att låta politiken tränga en väl
anrättad côtelette aux fines herbes i skuggan eller låta tidningskäbbel
grumla intrycket av en snillrikt concipierad entremets.» Romantikens
blå blomma hade således för Askelöf till sist blivit dekorationen på
ett middagsbord, och i det fallet hade han genomlupit samma
utvecklingsgång som Friedrich Schlegel.
Även i andra fall förändrades nyromantikern. I Svenska akademien,
som varit huvudföremålet för hans polyfemistiska ungdoms sarkasmer,
höll Minervas redaktör på att bliva invald. Då en plats efter
Skjöldebrand 1834 blev ledig, föreslog Agardh honom: »Sedan Kellgrens
tid har ingen skrivit en sådan svenska.» Och Tegnér förklarade sig
vara alldeles av samma tanke: »Att akademien därigenom öppet brute
med pöbeln, som läser eller skriver avisor, vore för mig ett skäl till
att rösta på honom.» Förslaget föll visserligen på Beskows motstånd,
men det visar, huru de forna motståndarna nu förenat sig mot den
gemensamme fienden. Någon tidning i modern mening var Svenska
Minerva dock knappast. Redan omfånget var obetydligt, fyra
kvartsidor, som skickades ut tre gånger i veckan. Några dagsnyheter
förekommo icke, annat än så vida de gavo stoff för resonerande
artiklar, och över huvud var det utgivarens person, som gav tidningen
dess färg. Med början av 1840-talet började likväl Askelöf att tröttna,
och medarbetarnas artiklar blevo nu talrikare. 1846 drabbades
Polyfems forne utgivare av ett slaganfall, och 1848 slutade han sitt liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
