- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken /
139

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atterbom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föregångarne i största förbindelsen; att hos flera av de viktigare
förberedningslänkarna — såsom t. ex. Frese och fru Nordenflycht —
ehuru redan av den gustavianska tidsåldern bortglömda och i
närvarande dag nästan alldeles okända, kan upptäckas en hög grad av
förträfflighet; men först och sist eller i allmänhet att varje tidsskifte
äger, i varje grupp av sina förnämsta gestalter, ett för sig
egendomligt mått av sant, gott, skönt, som förtjänar ett varmt, ett oavprutat
erkännande». Att så söka uppfatta allt från den skönaste sidan kan
ju synas betänkligt. »Men just detta är föremålens innersta och
egentliga verklighet. För detta och för intet annat hava de kommit till...
Även mitt valspråk är: fiat justitia et pereat judex. Men jag tror, att
den högsta justitia är en amor generosus, som väl i varje sitt föremål
ser, vad det icke är, men dock främst vad det är

Denna ädla, humana uppfattning präglar hela arbetet, som får sin
färg även av författarens svärmiska fosterlandskärlek. Denna bok
— slutar företalet — »går ut på att förena fosterländska sinnen i
betraktandet av ämnen, som böra för varje fosterlandsvän vara lika
glädjande; att föra dem inom en estetisk rymd, dit inga schismer av
politiska trosbekännelser böra medfölja. Man påstår om de
huvudpartier, som söndra vår samtid, att det ena är det gamlas, det andra
det ungas. Må vara! Min ställning till dem båda är dock ingen
annan, än den jag redan vid förra delens slut i dessa rader tillkännagav:

Jag hyllar blott det evigt unga,
Som lika evigt gammalt är.»


I denna andra del når han fram till fru Nordenflycht; den tredje
behandlar Dalin, Creutz, Gyllenborg, Gustav III och Oxenstierna m. fl.,
den fjärde och femte Thorild, den sjätte Bellman och bellmanianerna,
Kellgren och fru Lenngren — längre hann han icke, och det sjätte
bandets senare avdelning utgavs först efter hans död.[1]

Det fjärde bandet, som handlar om Thorild och som kom ut i
slutet av 1847, kort efter Geijers död, är tillägnat »Erik Gustaf
Geijer»: »Det vanliga språkbruket hade kanhända fordrat en annan
överskrift: Till skuggan av Geijer eller något dylikt. Men jag skriver
icke så. Det är just skuggan av dig, som har försvunnit. Jag
känner i min innersta själ din verkliga närvaro och vet, att jag nu mera
än någonsin talar till väsendet... Svaga själar mäkta ej förstå den

[1] Med en viss rätt kunna även hans i Svenska akademiens Handlingar införda
biografier över Olof Rudbeck, Samuel Columbus och Bellman räknas till Svenska siare och
skalder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free