Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Atterbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undfalla sig ett yttrande om honom, som nog träffar det rätta: »Erik Gustaf Geijer
är dock en underlig människa — så god och dock så indifferent för andra!»
Den stackars Atterbom var däremot en sensitiva, och både som vän och som
författare hade han fått ett sår, som icke ville läkas. På sommaren sökte han att
återtaga sin poetiska verksamhet, men det ville icke rätt gå, och Fågel blå
förblev ofullbordad.
Siare och skalder.
I stället kastade han sig på en ny verksamhet, som stod i
samband med den professur, som han beklädde. Han började nu med
sin monumentala svenska litteraturhistoria. 1841 utkom det första
bandet av Svenska siare och skalder, och till Geijer skrev han då:
»Vad mig angår, så har jag på mitt vis fördjupat mig i betraktande
av stora svenskar, som varit, och i deras sällskap sökt glömma det
närvarandes tröstlöshet.» Den önskan att fly verkligheten, som var
nyromantikens utgångspunkt, blev hos honom nu livligare och
allvarligare än i ungdomen, och den värld, till vilken han tog sin tillflykt,
var den gångna tidens svenska skaldekrets. Efter vad det förefaller
tänkte han sig från början ej detta arbete såsom en
sammanhängande framställning av den svenska litteraturens historia utan snarare
såsom spridda studier över enskilda personligheter. Det första
bandet innehåller först några översättningar eller rättare bearbetningar av
tre fornnordiska dikter samt tvenne längre avhandlingar om
Swedenborg och Ehrensvärd; meningen var att sedan på samma sätt behandla
Thorild och Bellman. Men i det andra bandet, som kom ut 1843,
hade han ändrat planen, och efter en kortare översikt av
litteraturen före Stiernhielm börjar han med denne och hans efterföljare i
avsikt att sedan fortsätta — antagligen fram till den sista tiden. Till
detta andra band har han fogat ett företal, som är av stort intresse
icke blott genom de principer, han här utvecklar för
litteraturhistoriskt författarskap i allmänhet, utan ock för den belysning, som det
kastar över hans egen personlighet, sådan denna var, då han stod
vid levnadens slut. Han talar där först om sina föregångare,
Hammarsköld och Wieselgren. Den senates arbete, Sveriges sköna
litteratur, vars första del utkommit 1833, är fruktansvärt oredigt,
svamligt och otillförlitligt. Men Atterboms dom är ovanligt mild; han
finner blott kompositionen »nog kaotisk, och detta till en stor del
just genom författarens konstruktionslust». Intressantare är hans
omdöme om Hammarsköld. Med alla sina förtjänster är hans arbete
— skriver Atterbom — »dock mindre lämpligt att tillfredsställa de
läsare, som där äska handledas till kännedom av det i
fäderneslandets vitterhet egentligen goda och yppersta. Ty detta, varom för
oss är huvudfrågan, förekommer där ibland allt det övriga såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0183.html
