Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Genombrottets närmaste förberedelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som, protestant i ordets fulla bemärkelse, i övermodet av sitt förnuftsraseri gäckat
den allsmäktige fadern och fläckat poesiens ljusa ängel-skapnad, som på jorden
är den himmelska Marias mystiska avbild; han skulle måhända liksom jag
knäfalla för den helga modern och hennes barn och ackompanjerad av orgeltoner
framstamma sin ånger ungefär i dessa uttryck.» Därefter följer en sonett(!) till
jungfru Maria:
O helga Jungfru! I ditt öra skalla
En mängd av suckar ifrån Jordens söner.
Ur glorian, som din gudahjässa kröner,
Jag vet du ser med modersblick dem alla.
Denna rent nyromantiska Mariakult kommer också fram i några andra vid
denna tid författade dikter, och i en kritik över Palmblads dikt Helga Ragnhild
(1809) yttrade han: »Med en rik mystisk fantasi har författaren vetat att förena
det ridderliga naturspråket och det raska, obekymrade fortskridandet i berättelsen,
som äro huvudfordringar för detta skaldeslag, men av oss endast genom konst
och studium av katolicismens antiker kan förvärvas. Våra fäders fromma tro är
på det ljuvligaste förhärligad, uppenbarad här i ett kvinnligt helgon.» 1810 skrev
han till Hammarsköld, att de enda intryck av Stockholm, som fäst sig i hans
minne, voro en vinterafton på Norrbro och ett besök i katolska kyrkan. Dessa
katolska sympatier delades vid denna tid ock i någon mån av Hammarsköld.
Även han hade bevistat en gudstjänst i katolska kyrkan och blivit i hög grad
imponerad: »Vore jag ej gift, så vete Herren, om jag ej en vacker dag
Stolbergiserade, men fullständigare än han.»[1] Också Ingelgren yttrar sig i samma
riktning: »Jag vill väl ej påstå, att man måste vara katolik för att kunna bliva skald,
men onekligt är, att katolicismen är högst poetisk. Madonna, det sköna idealet
av kvinnlig fullkomlighet, inger verklig inspiration.» De poem, som Atterbom
1807 uppläste i sällskapet, äro också klart nyromantiska, mindre det första,
Minnesrunor, som huvudsakligen står under inflytande från Kellgrens Sigwarth-dikt, men
dess mera det andra, Poesiens hälsning till sällskapet Musis amici, som
»betecknar ett avgjort genombrott mot den rena romantiken». Den antigustavianska
karaktären röjer sig redan i versformen, ottava rima, tanken, om förhållandet
emellan poesi och religion, är densamma som i talet, och sin inspiration har
Atterbom fått från tyska nyromantiker, särskilt från Werner och A. W. Schlegel. Den
karakteristik, som gives av poesien under olika tider, är den, som vi mött hos
tyskarne. Den grekiska dikten sättes vida över den romerska, och den förut så
smädade medeltiden förhärligas nu såsom religionens och diktningens guldålder:
Man vågar förebrå den barbari,
Den tid, då religion och dygd blev funnen
Och världen lystes av en poesi.
Nu mänskan är till midnattsmörker hunnen,
Och sliten är naturens harmoni,
Och tro och kärlek anses blott för drömmar.
Var finns det hopp, som än för världen ömmar?
Under den följande tiden fördjupade sig Atterbom allt mer och
mer i tysk romantik, och ett brev till Hedborn från februari 1808 är
[1] Greve L. v. Stolberg var en av de till katolicismen övergångna tyska romantikerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0073.html
